Från mitt fönster

Från mitt fönster

Krönika

DebattPosted by Pär-Magnus Möller Tue, June 09, 2015 21:28:51

Krönika till VN 2015-06-31 Pär-Magnus Möller

Det är lätt att sätta igång en lavin. Det sägs att det i ibland räcker att ropa tillräckligt högt och låta ekot studsa mellan bergen för att lavinen skall sättas i rullning. En lavin kan se ganska ofarlig ut på håll, nästan vacker. Vitt puder kastar sig graciöst ned för bergsväggen och skapar en vit flodvåg av fruset vatten. Men den som kommer nära vet att den alls inte är ofarlig. Snön är tung och kompakt och begraver och kväver allt som kommer i dess väg. När lavinen väl satts i rullning finns det inget som kan stoppa den, inte förrän allt är över och det är för sent.

I anpassningens tidsålder lyssnar pragmatismens politiker och tjänstemän efter vart vinden blåser. Så kanske det måste vara i en tid då politik bara handlar om att få så många med sig som möjligt. Budskapet skall vara enkelt och entonigt. Nyanser är för svåra att uppfatta för den valboskap man försöker fånga in. Dagligen rapporterar konjunkturinstituten om hur det går och media dömer obarmhärtigt ut framtiden för den ena politikern efter den andre. Långsiktighet och eftertanke, politiska ideal och obekväma sanningar göre sig icke besvär, ty det finns inte plats för dem i de banala tankarnas samhälle.

– Allt är invandrarnas fel, ropar plötsligt någon politisk populist. Alla med råg i ryggen och någon känsla för rätt och mänsklig värdighet säger att så enkelt är det inte, ty alla vet att det inte är så enkelt. Men man vill inte ha det svårt, man vill inte att livet skall vara komplicerat.

– Ok, det är väl invandrarnas fel i alla fall, säger fler och fler. Det är ju lätt att säga: Det är invandrarnas fel! Det är skönt att säga det för det befriar den infödde från att tänka och ta ansvar för tillvaron.

Snart ekar ropet mellan bergsväggarna; det är invandrarnas fel! Den råryggade politikern märker att vinden vänder, att lavinen börjar röra på sig. Med några politiska trolltrick är rågen utbytt mot pragmatikerns gummirygg – och sanningen blir med ens otydlig och det okuvliga tämligen böjbart.

Utanför korvkiosken står tonåringen tillsammans med sitt tuffa gäng. Gänget är bra på att tänja gränser, bra på att känna in vart vinden blåser. Som alla tonåringar letar de efter sin plats i samhället. De är i den tid i livet då man formar ideal och identitet. De lyssnar och handlar instinktivt. Så startar de motorerna och letar efter den av ropen legitimerade striden; uppskurna tält och krossade tillhörigheter i rumänernas läger; skällsord och våld mot dem som är den påstådda roten till allt svårt. Vi kan dagen efter läsa om resultatet i tidningen. I bästa fall förfäras vi.

Tankelavinen är i rullning, som så många gånger förr. Det var Hitlers fel, sa man efter andra världskriget, men det var inte sant. Det var mångas fel; alla som ropade ut syndabockens namn, alla som böjde ryggen och alla som inte sa emot.

Mikael Wiehes ord gör sig påminda och blir en bön riktad till alla människor av god vilja:

Vakna upp

Fatta mod

Börja se dig omkring

Bli inte en av dem

som bara står där sen

och säger att jag visste ingenting



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post115