Från mitt fönster

Från mitt fönster

8 e tref 2015, årg 1

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Sun, July 26, 2015 22:16:29

Predikan

8 e tref 2015, årg. 1

Psalmer: 406, 657,217, 73, 201:3-5

Pär-Magnus Möller

Det skall handla om andlig klarsyn i dag. Att se med andligt klar blick på verkligheten, det är viktigt. Vi tänker kanske inte på det men vi lever i en väldigt andlig tid – den är inte särskilt kristen till sin andlighet – men andlig är den. Var och varannan svensk anser det naturligt att döda anfäder liksom kan fastna i tiden och bli kvar i olika byggnader för att spöka eller oroa. – ”De har inte förstått att de är döda”, säger de medier som påstår sig kunna hantera saken. Genom mediets tankekraft och en viss summa pengar kan mediet få spöket att försvinna in i det s.k. ljuset – sedan är allt lugnt och skönt. Detta måste ju vara sant eftersom det ligger på bästa sändningstid på TV, och det finns inte en hederlig veckotidning som inte har andliga reportage om olika metoder där vi kan finna lugn och frid … ja, ni vet om allt andligt flummeri som vi omges av.

När man pratar om andlighet brukar jag alltid påminna om att det mest andliga som finns i den här världen är den onde själv. Den onde är bara ande, aldrig kött. Det är ju Gud som skapat köttet, kroppen, livet – den onde kan inte skapa något sådant, hen kan bara bryta ner och göra om intet. Gud blev ju människa för att det är något stort att vara människa, det är ju att vara skapad till Guds avbild. Den onde vill få tron till att bli en tankekonstruktion, en bild i huvudet och inget mer – sanningshalten är mindre viktig. Det är med tankekonstruktioner och påhittade andar man ofta skapar religion – den onde älskar religion av olika slag – det är sanningen han avskyr. Den onde vet att det som sker i våra hjärnor är lätt att manipulera. Om du trycker på särskilda ställen på hjärnan kan du få fantastiska upplevelser av allt möjligt – religiösa uppenbarelser och rosa elefanter. Genom vår fantasi och vår otroliga förmåga att hitta på saker som inte är sanna i våra hjärnor kan vi skapa den ena underliga verkligheten efter den andra. Andlighet är därför komplicerat. Därför är frågan om andlig klarsyn viktig; vi vill ju inte bygga våra liv på en lögn.

I dagens epistel från 1 Johannesbrevet kunde vi läsa:

Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen.

Vad betyder meningen: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud?

För det första förstår vi att allt som sägs om Jesus inte är sant. Redan på den tidiga kyrkans tid fanns det många berättelser om Jesus. Jesus framställdes inte sällan som en andlig figur med egenskaper som en trollkarl. I andra böcker framställdes han som en andlig figur som bara hade lånat en kropp ungefär om man tar på sig kläder på morgonen – eller spöket som lånar lakanen som hänger på tork. Men den Jesus som kyrkan tror på är den Jesus som gamla testamentet kallar messias- Kristus – den smorde. Och han är inte ande - han kom i mänskligt gestallt, d.v.s. han blev kött som vi – han blev en av oss. Det är honom som vi lyssnar till – ingen annan, inget spöke.

Denne Jesus som kom i mänskligt gestallt säger om sig själv att han är Vägen, Sanningen och Livet. Det betyder att han värnar om Vägen till Gud, sanningen om allt och det hela, goda livet.

I dag handlar det om andlig klarsyn och jag tänker att begreppet Sannigen står i centrum.

Vad är sanning, frågade Pilatus – säker med många av oss andra. Sanningen är ibland svår att fånga eller förstå sig på. Sanning är också ett mäktigt begrepp som onekligen bär ett stort ansvar med sig. Det är många som vill äga sanningen och ha monopol på den.

Men hur svårt kan det egentligen vara? - kan det verkligen finnas så olika sanningar att man inte vet vilken som är verkligt sann? Tja, vi kan uppleva saker olika, vi kan tycka olika, vi kan prioritera kunskap olika – men sanningen måste ju ändå bara vara en.

Sanningen kan bara vara en. Sanningen är heller aldrig gnostisk, d.v.s. någon kunskap som man bara kan nå genom ett högre andligt medvetande – något som bara en religiös elit kan ha kontroll på. Det har ofta tyvärr varit så i historien – också i kristna sammanhang. Det var bl.a. det som Luther reagerade på under reformationen.

Det vi kan veta om sanningen är det vi kan förstå med våra sinnen och våra hjärnor. Något annat kan vi inte veta – trots att vi enligt skapelseberättelsen åt av kunskapens frukt så kan vi ändå inte förstå något utanför våra sinnen. Men den kunskapen räcker långt. Vi kan mäta, känna, beräkna, testa… och med detta har vi åstadkommit mycket; medicin, ingenjörskonst, filosofi, musik, sociala strukturer – det är mycket gott vi kunnat bygga upp. Samma sak med trons liv och bibelkunskapen. Vi har genom kyrkans tradition och det vi kunnat räkna ut och förstå fått en djupare och djupare förståelse vad som är sanning och vad som är missförstånd utifrån Guds perspektiv.

Det finns ett problem med allt religiöst tänkande och det är att man tror att så fort man kommer in på trons område upphör all logik och all naturlig kunskap.

Det bli magiskt på något vis – man går in i en annan värld med andra regler som ingen riktigt kan vara säker på. Vi kan ta Boko Haram eller IS som moderna exempel på hur det kan gå riktigt, riktigt illa. Boko Haram betyder ungefär; mot västerländs bildning – och man menar att koranen är en bättre källa att ösa kunskap ur än all den bildning som mänskligheten samlat på sig genom århundraden. Man vill liksom stänga in sitt liv i en religiös burk och leva där inne i tron om att man så bevarar sanningen. Men sanningen är att man istället till sist kommer att kvävas av sin egen instängdhet. Så fungerar alla sekter i slutändan – det kan ta tid, men det är ändå det som sker. Detta har också skett inom den kristna traditionen mångas gånger. I den goda viljan att vara trogen Gud har man in absurdum lyssnat på en särskild lärare eller tradition. Man har målat upp omvärlden – också andra kristna – som farliga, destruktiva och oandliga. Så har man låst inne sig i sin gemenskap – kvävts och förtynat till ingen nytta.

Det berättas om de två männen som tyckte att de blivit så andliga i sin tro att de flyttade ut ur staden och upp på berget. Där bodde de i en grotta och tänkte djupa tankar. En dag sa de ene: – ”Nu är jag så andlig och så helgad att jag är som en ängel”. Efter en stund sa den andre: – ”Det är jag också!”. Dagen efter hittade man två döda män nedanför berget. De hade armarna utsträcka som om de försökt att flyga.

Utgångspunkten för sökandet av sanningen ger oss Jesus i det att han blev människa. Det betyder att vi skall ta det mänskliga på allvar. Våra behov skall vi ta på allvar, våra längtor, våra begränsningar, vår möjlighet att förstå och ta emot kunskap. Gud ger oss utifrån detta rimligtvis bara kunskap vi kan hantera – sådant som människor begriper sig på – något annat kan han inte kräva av oss. Och i grunden måste det därför vara väldigt enkelt.

Den mesta kunskapen hämtar vi från skapelsen i sig själv; medicin, psykologi, sociologi, teknik, kemi och all annan vetenskap vi upptäcker är delar av sanningen och något som vi skall ta till oss och använda. Det är kunskap om livet som Gud gett oss att ta ansvar för och använda till goda syften. Därtill har han gett oss kunskap om honom själv, så mycket vi nu kan ta emot. Vi har alla de bibliska berättelsernas så som de är tolkade genom kyrkans tradition – de är till hjälp för att måla upp en bakgrund om Gud – och de är insatta i ett historiskt sammanhang som vi med den kunskap vi forskar fram lär oss mer och mer av.

Där finns NTs skrifter som vittnar om hur den första kyrkan vuxit fram – också om dessa lär vi oss mer och mer – och vi ser hur komplicerad framväxten av kyrkan är och hur mycket tankar och arbete som ligger bakom den förståelse av Gud vi har i dag – detta är också kunskap vi kan hantera och ta emot. Vi lär oss mer och mer om den första kyrkan, om hur mötet med Jesus påverkade och tolkades i den historiska situation man levde i då så att vi kan förstå hur Jesus möter oss idag.

Det som står i centrum då som nu är Jesus Kristus. Han som person. Honom lär vi känna genom andras erfarenheter, t.ex. genom skriften. Vi lär också känna honom genom kyrkans samlade erfarenhet av att leva med honom som uppstånden genom alla århundradena fram till nu. Men vi behöver också en egen personlig erfarenhet av den uppstånden levande Herren. Den kunskapen får vi genom att leva med honom, genom att samtala med honom, genom att samtala om honom, genom att leva nära de ställen där han lovat att vara: i nattvarden, i församlingen, i bönen.

Denna relationsbaserade kunskap kan ibland vara svår att sätta ord på – såsom alla relationer är svåra att sätta ord på. Hur skall man förklara att man älskar en annan människa? – det går inte! Du kan läsa om människan, du kan tala om henne med andra – men känna henne eller honom kan du först i relationen – då ni möts ansikte mot ansikte. Detta är en annan sorts kunskap – och det är den som står i centrum för kristenlivet. Det är här själavården blir så viktig för här behöver man ofta hjälp med att reda ut ett eller annat.

Han som varit med från skapelsens början vill ha en relation med dig – Jesus ser dig i ögonen och säger att han älskar dig. Däri ligger den allra djupaste sanningen – den som är bortom orden… och du får svara; - jag älskar dig, min Herre och min Gud… där är trons kärna varigenom helandet från lögn och rädsla sker – där vi blir ett i honom och han ett i oss. I den relationen, befriad från rädsla och lögn, kan vi se klart och förstå och älska, så som han älskar oss. Det är den sanning som är utgångspunkten för allt – i den relationen ser vi klart.



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post117