Från mitt fönster

Från mitt fönster

Predikan 3 advent 2016

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Sun, December 18, 2016 15:27:06
Predikan

3 sönd. i advent 2016

Hjelmserydsstiftelsen Retreat Pär-Magnus Möller

Brinner du av längtan efter att få möta Jesus, längtar du efter att få se honom ansikte mot ansikte, längtar du efter att få bli rakt igenom upprättad av hans hand, längtar du efter att till sist vila ut i hans blick…?

Eller är Jesus i den djupaste meningen likgiltig för dig. Hade ditt liv sett likadant ut som det gör idag om han aldrig funnits – kanske lite mindre religiöst bara – men annars likadan som alla de som inte tror.

Svaret är inte alltid givet – ofta vandrar vi mellan överlåtelse och likgiltighet. Det är detta livets tunga börda – vi har svårt att bli helhjärtade, vi har svårt att älska… vi lever ett liv i ambivalensens förbannelse.

Låt oss be:

Herre, du ser den öken jag lever mitt liv i. Du ser de oändliga och torra vidderna, du ser tröstlösheten, tristessen, uppgivenheten. Du ser min törst, hur jag längtar efter levande Gud och det vatten som släcker all törst.

Här ute i min öken hör jag ännu Johannes manande röst: omvänd dig.

Och jag vet att den som omvänder sig skall få leva, men jag vet inte hur jag skall omvända mig, hur jag skall kunna göra mig så tillgänglig för dig att du kan göra ditt verk i mitt inre. Jag vet inte hur jag skall göra för att tillräckligt mycket öppna dörren och göra den så vid, så att du kan rida in där i mitt inre och ta makten över mitt liv – Jesus hjälp mig att göra dig till kung över varje skrymsle av mitt inre – Herre, svara mig - vad skall jag göra?

Folket som följde Johannes ut i öknen hade upptäckt att något saknades i deras liv. De hade upptäckt att deras liv inte räckte till. De längtade efter att få börja om från början igen – och göra det rejält. När Johannes kallade dem huggormsyngel och talade om den kommande vreden över syndens gärningar, var det inget de ryggade tillbaka för – just så var det. När de såg synden i sina liv, när de såg hur synden gjort dem svaga, kuvade, förtryckta – när de såg att de inget annat var än just ormars barn, barn av ormen från urtiden, ormen som lurade Adam och Eva till sitt fruktansvärda dåd; att svika Gud – då längtade de inte efter annat än att få börja om från början igen – När de såg att de var vredens barn – försökte de släppa allt det som varit – då längtade de bara efter att få födas på nytt.

Är det en längtan du känner igen i ditt eget liv?

Folket sökte sig ut i öknen till Johannes. Vad var det som drog dem till denne excentriske man som levde avskilt i ensamhet och talade så strängt? Kanske var det sanningen, sanningen om dem själv. I Johannes fann de någon som inte vek undan när de närmade sig det svåra i livet, här fanns en som visste vad som fanns i människan och här fanns en som kände Gud.

Det fanns många profeter vid den här tiden, många som gjorde stor sak av människors syndiga leverne, många älskade att prygla människor med dåligt samvete, ångest och ånger. Många menade sig känna Gud. Men en människa som har den äkta längtan i sitt bröst, längtan efter befrielse och längtan efter Gud, kan oftast skilja mellan den röst som njuter av att aga sina medmänniskor med stränga bud och den röst som verkligen kommer från Gud, den röst som ropar strängt av omsorg och kärlek. Johannes ropade med Guds röst och därför sökte sig tusentals ut till honom även om hans budskap var obekvämt.

Som alltid sker när Gud talar genom en människa, trodde en del att det var Johannes som var frälsaren, att det var av egen kraft han förkunnade. Men Johannes, som älskade Gud, slog det ifrån sig – aldrig skulle han kunna ställa sig på Guds plats. Johannes var bara en röst i öken, den röst som förkunnade: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas, och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.

Det var inte konstigt att några frågade sig om Johannes inte kunde vara Messias, för ännu hade folket inte sett honom som skulle komma. Ännu var allt de kunde lita till Andens vittnesbörd genom Johannes om att snart var tiden inne: -Vad skall vi göra för att allt detta skall komma oss till del, frågade folket, vad skall vi göra för att kunna ta emot Messias, frälsaren när han kommer, hur skall vi bereda väg för honom?

Samma fråga måste var och en längtande människa ställa också idag: -Vad skall jag göra för att bereda väg för Jesus in i mitt inre? Vad skall jag göra för att Jesus skall bli kung i mitt liv?

Johannes hjälper oss att finna perspektiv som svar på vår fråga.

Inse vad som finns där inne i ditt inre.

Vi lever i en tid och i ett samhälle där man inte räknar med Gud. Möjligtvis får Gud vara en privat angelägenhet, men att Gud, som en levande realitet, skulle få påverka vårt sätt att bygga samhället på är helt främmande. Snarare är det så att de troende och kyrkan skall vara tysta så fort det handlar om samhällsanalys eller kommentarer till den verklighet som kallas politisk. Kyrkan får bara uttala sig i ofarliga ämnen. Ett samhälle som så aktivt räknar bort Gud som en verklighet får problem med människosynen. I ett samhälle utan Gud, finns nämligen inget högre gott än människan själv. Den kollektiva människan är Gud. Detta sätt att tänka återspeglar sig i det samhället där majoriteten är den allenarådande sanningen. Det återspeglar sig i marknadsekonomin där människors konsumtion är bevis på deras verkliga behov och är där med deras absoluta rätt – oavsett vad det gäller.

Var människa, som på något sätt låtit den helige Ande upplysa ens inre, vet att godhet inte är det som är grunden för vår person. När den Helige Ande tänt ljuset där inne ser vi hur djupt vårt själviska mörker verkligen är. Då ser vi vilka slavar under begär och drifter, själviskhet och hat vi verkligen är – huggormsyngel är kanske en bra beskrivning av vad vi ser där.

För den kristne finns det en fara i att allt för djup sätta sin tillit till ett samhällssystem som sätter människan på Guds plats och gör henne till godhet. Vi vet ju själv vad som finns i människan. Detta samhälle ropar: Allt är väl, du är bra som du är, det finns ingen synd, gör bara som alla andra så blir du frälst. Så lurar ormens barn sig själv. Därför är uppmaningen idag: Se själv vad som finns i ditt inre, låt den Helige Ande upplysa mörkret så att du ser hur djupt ditt mörker verkligen är. Kom ihåg du tillhör inte denna världen, din kung skall inte vara samhället och det kollektiva tyckandet utan Jesus och bara honom.

Lämna din synd till Jesus.

När du sett mörkret i ditt inre, när du känt din svaghet, din kärlekslöshet, när du anat något av Guds helighet, oändlighet, när Gud har bländat dig med ljuset från sanningen om dig själv och du insett i djupet av ditt liv att du är förlorad – att du inför Gud har misslyckats med att leva som han en gång avsett, när du insett att synden inte bara består av enskilda små gärningar gjorda av misstag utan att synden är en del av din personlighet och identitet – och att du inte ens kan bli fri från ondskans makt över dig genom moraliskt eller strängt leverne – utan att du faktiskt är förlorad – När du insett det då finns det bara en att gå till; Han som dött med ditt gamla liv för att i uppståndelsen ge dig ett nytt – den enda frälsaren, Jesus.

Lev heligt.

Det tredje perspektivet Johannes visar på, för att alltmer bereda väg för Jesus in i ditt inre, är att leva heligt. När folk frågade Johannes vad de skulle göra för att ta emot Guds rike var det inget märkvärdigt han sa; dela med er så att det räcker åt alla, gör det du skall i ditt arbete, ta inte mer än ni skall ha utan nöj er med vad ni får. I väntan på att se Jesus ansikte mot ansikte skall vi leva hederligt och redligt i denna värld. En kristen skomakare gör inga skor med små kors på, men han gör bra skor – så skall vi leva. Vi skall vara föredöme för den värld vi lever i, föredöme i kärlek och gott liv, i tacksamhet och givmildhet. Också det är en övning som bereder plats för Jesus.

I denna värld som styrs av maktbegär och profit, av hunger och missriktad längtan skall vi leva, men vi skall inte leva av denna värld. Vi skall inte mätta vår hunger med samma föda som resten av världen, vi vet var vi finner det bröd som är verklig föda, vi skall inte släcka törsten efter liv med samma dryck som de som inte känner Herren, vi vet ju var källan porlar fram med livets vatten som släcker all törst; vi har skriften, bönen, nattvarden och församlingen. Vi vet att Herren har kommit, han är här och han skall komma på den yttersta dagen. Vår blick är riktad mot korset där vår synd blev försonad, Vår blick är riktad mot den Helige Ande som är här och ger oss kraft och Vår blick är riktad mot den underbara dag då Jesus kommer åter för att bli hos oss för alltid.

Under tiden lever vi i ständig omvändelse, under tiden röjer vi väg i våra liv för Jesus genom att lyfta fram synden i vårt inre och så bli befriade från den, och vi bereder väg för Jesus genom att ära honom genom att leva heligt, i väntan och förväntan och vi lever som vittnen i en värld som är infekterad av mänsklig egoism, om det rike som kommer, ja, som redan är här – Guds rike.

Vi ber:

Herre, Helige Ande, upplys mitt inre så att jag ser vad som står i vägen för att du skall kunna verka i mig som du vill. Befria mig från otro och andlig likgiltighet. Hjälp mig ta itu med relationen med dig så att jag inte invaggas i en falsk säkerhet där du blir så självklar att jag glömmer dig – Herre, röj väg in i mitt inre så att Jesus ensam kan bli kung där. Amen.




  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post160