Från mitt fönster

Från mitt fönster

Söndagen före pingst 2017

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Mon, June 05, 2017 09:52:02

Predikan

Söndagen före pingst 2017, årg. 3

Psalmer: 162:1-2, 641:7, 669, 52, 359, 367 Pär-Magnus Möller

________________________________________________________________

Vi som lever efter pingstdagen lever i en helt ny tid. Det är det lätt att glömma att det är så. Tiden före Andens utgjutande över kyrkan var en helt annan tid än den vi lever i nu. Man hade ett annat förhållande till Gud, man förstod livets mening på ett annat sätt, man såg också framtiden på ett annat sätt.

Ibland talas det om pingsten som känslornas tid, hänryckningens tid... därför tänker man på vigslar och romantik... men den Helige Ande är inte hänryckning eller känslor, den Helige Ande är en ny skapelse.

Liksom den Helige Ande vilade över skapelsen den första av alla dagar så vilar den Helige Ande nu över den nya skapelsen, den nya skapelse som föds fram genom dopet och tron, kyrkan.

I den gamla tiden talade Gud till sitt folk genom lagen och profeterna. Profeterna och lagen fanns samlade i Bibeln och därför räknades den som helig. Man fick inte ens röra de heliga bokrullarna med händerna, så helig var den. I bokrullarna fanns också Guds heliga namn skrivet, det som ingen idag vet hur det skall uttalas men som innehåller de hebreiska bokstäverna JHVH. När man såg de bokstäverna sa man i respekt; Herren, Adonaj, istället.

Böckerna förvarades i särskilda skåp och när de blev utslitna begravde man dem som om de var levande väsen. Därför finns det inga riktigt gamla avskrifter av det vi idag kallar gamla testamentet.

När Jesus kom flyttas fokus från texten, från templet, från offren till Jesu person. Detta är oerhört viktigt att förstå. Johannes, vars evangelium vi läser i dag inleder sin berättelse om Jesus just med orden: ordet blev kött. Det betyder att lagen och profeterna sammanfattas i Jesus, templet och offren sammanfattas i Jesus. Vi möter inte längre Gud i boken utan i den levande Jesus som trätt ut ur boken och blivit kött.

När Jesu jordiska liv till sist börjar närma sig sitt slut säger Jesus att han inte skall lämna oss utan han skall vara med oss genom den Helige Ande. Den Helige Ande skall härefter lära och undervisa oss om vägen.

Det är alltså efter Kristi himmelsfärd den Helige Ande som blir korrelatet när vi skall försöka förstå Gud och hans vägar för oss. Det är den Helige Ande som blir rättesnöret.

Det betyder i sin tur att vi som tagit emot den Helige Ande genom dopet och tron gjorts myndiga att förstå, tala med och berätta om Gud.

Detta är något oerhört. Detta betyder att efter den Helige Andes utgjutande är kunskapen om Gud inte given bara några experter, några präster, några vise män eller kvinnor som på gamla testamentets tid, utan alla. Det är en ny tid!

Detta betyder att när det gäller att förstå Guds vilja och väg med oss måste vi tillsammans utröna den med alla våra olika erfarenheter och perspektiv. Tillsammans! Det är därför kyrkan alltid pysslat med kyrkomöten av olika slag, rådslag om teologi och faktiskt en slags demokrati ... demokratin är djup förankrad i arbetet med att söka Guds vilja. Nu handlar demokrati i det här sammanhanget kanske inte om den allmänna opinionens tillfälliga ryckigheter, utan snarare de döpta och troendes långsamma sökande efter Guds vilja.

Det är därför det alltid blir så fel när vi kristna försöker slå bibelord i huvudet på varandra för att bevisa set ena eller andra – eller då vi springer efter den ene läraren efter den andre och tro att just den äger hela sanningen. Det vi alltid behöver förstå är att det är i det ständigt pågående samtalet vi utrönar Guds vilja och väg... och att i det samtalet behövs alla åsikter tas med och beaktas... sedan får den Helige Ande se till vad som mognar fram och blir bestående. Detta bör ge oss frimodighet att säga vad vi tycker och tänker när vi talar om Gud. Det kan ju vara så att det är just dig som den Helige Ande vill använda i det sammanhang du för stunden verkar.

Det är alltså en ny tidsålder som inträder då den Helige Ande utgjuts över församlingen. Gud blir plötsligt närvarande i varje människas liv, han är hos var och en av oss alltid. Det är därför det heter att kroppen är andens tempel. Vi är tempel åt den Helige Ande... Gud bor oss. Därför förstår vi tillvaron på ett nytt sätt:

*Vi förstår i Helige Ande att Gud älskar oss just sådana vi är. Den minste av oss likaväl som den störste. Vi är alla Guds barn. Vi lever genom den Helige Ande i en förståelse av världen som att den inte länge har gränser mellan folk och stater, inga murar mellan män och kvinnor, ingen värdering mellan den förste och den siste. Detta är också något nytt och oerhört.

*Den Helige Ande har också gett oss ett hopp om evigheten. Himmeln såsom vi hoppas på den är också något som är nytt. Den har anats i gamla testamentet men det är den Helige Ande som öppnat denna insikt för oss och som gör att vi vågar tro på den.

Den Helige Ande har gjort något väldigt radikalt med vår syn på tillvaron och livet. Vi glömmer det ibland eftersom vi tar allt detta för givet ... men för lärjungarna som fick vara med i övergången från det gamla riket till det nya var en minst sagt omskakande upplevelse. Allting blev nytt. De gick in i ett frimodighetens rike där ingenting stod i vägen för dem. De visste vad det var att leva under lagen och vad det var att nu leva i Kristus. Vi behöver för varje generation återupptäcka detta. Men för att göra det måste vi för varje generation bli av med våra olika rädslor.

Det finns nämligen en särskild sorts religiös rädsla som drabbar alla fromma sammanhang då och då och som vi med den Helige Ande hjälp behöver kraft att bli befriad ifrån.

Särskilt stark är den rädslan i sammanhang där det funnit en väckelse eller en stark fromhet som präglat tänkandet om vad kristen tro är. Generationerna efter denna väckelse lever i ett slags arv då de försöker bevara det som en gång var. Saken är dock bara den att det som var inte finns kvar. Ändå har man någon slags kärlek till det som var som gör att man inte vågar tänka att det nu är vår generation som har som uppdrag att återupptäcka att den Helige Ande inte är ett museum utan levande Gud. Den Helige Ande talar på nytt - och på ett nytt sätt - in i varje sammanhang och tid.

Eftersom den Helige Ande alltid gör allting nytt varje dag lever vi i kyrkan i en ständig växtvärk, i en ständig förändring som alltid gör och alltid har gjort ont. Gud är nämligen inte bara historiens Gud utan denna tids Gud. Det är därför bra att vi var och en ibland prövar vad som är andens vilja att förnya och min vilja att bevara varje gång vi möter nya utmaningar. Det kan vara en god andlig övning.

Men hur vet man då om det är den Helige Ande som talar och inte någon annan ande?

Tre saker vill jag då nämna:

*Det första handlar om Bibeln. Den är källan till kunskap om Kristus. Det är därför vi behöver läsa Bibeln. När vi lär känna ordet som blivit kött då kan liksom Guds Helige Ande kommunicera med oss så att vi förstår. Bibelläsning handlar för den kristne Inte främst om kunskapsinhämtande utan om att vi där lär känna Jesus. Läsandet kan se olika ut eftersom vi är olika. För en är det texterna på söndagen, för en annan ett djupare studium och bibelkommentarer, för en tredje är det bibelord utifrån bibelläsningsplan. Det finns inget rätt eller fel ... poängen är att man regelbundet umgås med Kristus. Vi måste också komma ihåg att gudstjänsten är bibelord gestaltade... när vi firar gudstjänst umgås vi därför med Herren.

*Det leder oss in på den andra punkten som är kyrkan, eller traditionen. Prästens uppgift är att bevara läran. Det betyder att det är prästens uppgift att lyssna in den demokratiprocess där Guds vilja sakta blir klar och växer fram. I detta finns förstås bibelkunskap och gudstjänsttradition, men där finns också dogmatiken, d.v.s. trosdogmerna; vad lär kyrkan, vad har kyrkomötena lyssnat in att den Helige Ande sagt, osv. Den som lyssnar till kyrkans tradition lyssnar in den helige andes röst. Det är därför kyrkan arbetat med teologin.

*Den tredje punkten är kanske den viktigaste. Den handlar nämligen om kärleken. Kärlekens Ande har tagit sin boning i ditt hjärta när du döptes. När du lever med i Jesus i ordet och bönen, i nattvarden och i församlingen då sker det att ditt hjärta blir mjukare och mjukare, mer och mer levande. Då har du också lättare att älska. Det är Andens vackraste frukt i ditt liv.

Därför är det så: I ditt hjärta bor Guds rike och Guds rike vet vad som är gott och vad som inte är det. Du kan alltså skilja mellan kärlekens Ande och Egoismens ande. När du inte vet vad som är rätt eller inte utifrån bibelns ord eller kyrkans tradition har du att lita på ditt hjärta. Det som är gott för den människa eller situation du möter är då Guds vilja. Mindre än så skall du inte tro om dig själv.

Vårt enda problem är rädslan som inte gör att vi vågar tro att Guds Ande bor i oss. Den rädslan gör oss hårda, dogmatiska och människofrånvända. Rädslan gör att vi hellre håller oss till principer än till livet. Men Jesus varnar oss ofta för det.

– Jag har kommit för att ni skall ha liv, sa Jesus, och liv i överflöd. Var inte rädda, Guds rike är inom er. Följ mig. Så enkelt är det!



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post174