Från mitt fönster

Från mitt fönster

Krönika VN 2018 12 01

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Sun, December 02, 2018 09:15:46

Krönika VN 2018 12 01

Det är så fascinerande med de ”sverigevänner” som liksom gläder sig åt när de kan konstatera att någon med utländsk bakgrund gjort något fel. ”Titta, vad var det jag sa, jag hade rätt när jag sa att invandrarna var ett problem för samhället och dessutom kostar de för mycket”.

Jag tänker… men vad är det för fel på dig? Tror du man kan förvänta sig att bara för att man flytt för sitt liv, levt i rädsla för krig eller regim, för att man tvingas lämna allt man har och älskar för att få leva i ett ständigt utanförskap i det nya samhället – att man för den sakens skull skulle vara utan fel och brist? Det är ju så dumt. Man är ju inte här för att man är perfekt utan för att man behöver hjälp.

Det är som att säga: ”Vad var det jag sa, de sjuka kostar alldeles för mycket. Jag tycker bara vi skall ha friska människor i vårt samhälle som inte behöver sjukvård eller rehabilitering”. I en sjuk värld har vi höga kostnader för sjukvård. Men vi kan hjälpa till att hålla kostnaderna nere. Vi kan ta hand om våra sjuka, vi kan försöka göra det bästa av situationen. Vi kan hjälpa till med rehabilitering och så skapa ett mjukare och bättre samhälle där alla får plats, både de som behöver omvårdnad och de som har kraft att hjälpa.

Jag är så trött på de som bara tycker en massa saker utan att vilja hjälp till. Kavla upp ärmarna och gör lite nytta istället! Eller vara bara tyst så alla som gör något konstruktivt får lite arbetsro.

Förra måndagen fick ännu en kille, som varit i Värnamo i tre år, med poliseskort flygas till Kabul. Den byn han kom ifrån kunde han inte återvända till eftersom talibanerna förra veckan anfallit den och fört bort 70% av invånarna - däribland hans föräldrar och syskon. Han hörde av sig varje dag till mig och var så orolig för dem. Två dagar senare kördes han till Märsta i väntan på transport. Du kan leva tryggt i Kabul, tröstade myndigheterna. Han får bo 14 dagar på ett enkelt hotell… sedan får han klara sig själv. ”Jag vet inte vad jag skall göra, sa han. Vi vågar inte gå ut – i dag sköt polisen tre demonstranter här utanför. ”

Varför gläder sig någon över att en 18 årig kille med tre års lyckad skolgång i Sverige skall sitta rädd på ett hotellrum i Kabul. Vad vinner vi på det?

Världen är sjuk… fler behöver kavla upp ärmarna för att fixa till den!

Pär-Magnus Möller



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post216