Från mitt fönster

Från mitt fönster

ansikte mot ondska

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Sat, March 16, 2013 07:55:08

Bakom rubrikerna 2013 03 16

Det vackraste som finns är människor som sträcker sig utanför sig själv och skapar möten vilka upprättar och föder nytt hopp. I en värld som i mycket präglas av oförsonlighet är det dessa människor som bär den goda framtiden i sina liv.

Det är först när vi sträcker oss utanför oss själva som vi kan finna den andre – och först i mötet med den andre kan något av verklig vikt hända.

Det har varit många diskussioner om det så kallade näthatet. Bakom anonymitetens slöja sitter egot och fyller insändarspalter och kommentatorsfält med åsikter och tyckanden som hen aldrig behöver ta några konsekvenser av. Jag tänker att det i detta sammanhang är så viktigt att komma ihåg att en åsikt alltid innebär ett ansvar. Att yttra en åsikt är att ta sitt ansvar som människa – men en åsikt utan ett ansikte bakom är inget annat än ointressant dravel. Det är först när människan bakom åsikten uppenbaras som en åsikt kan brytas och bli till något viktigt. Åsikter får konsekvenser. I veckan rapporterades om ytterligare en person som tagit så illa vid sig av anonyma åsikter på nätet att hon tog livet av sig. Åsikter äger makt. Som halvofficiell person har jag med tiden lärt mig att ignorera anonyma brev och yttranden, jag har lärt mig att ”folk” inte finns och att ”människors säger” aldrig står för något annat än avsändarens egna åsikter. Men det har varit tufft att lära sig. Den anonyma personen och den opersonliga massan lever genom den rädsla och osäkerhet den skapar – och rädslan förvandlar alla människor till potentiella fiender. Det är ondskans strategi. Jag förstår dem som inte kan värja sig.

Ondskan gror snabbt och effektivt då man gömmer sina åsikter bakom den stora anonyma massan utan ansikte – och utan ansvarstagande. Det är så mobben fungerar. Vi ser det varje vecka i nyheterna; den ena hatfyllda grupperingen efter den andra uttalar sig genom att elda flaggor, dockor eller hus som tillhör dem som man utnämnt till fiender. Troligtvis var det samma mekanismer som fick de indiska männen på bussen att förnedra, våldta och mörda kvinnan. Männen gömde sig bakom varandra och lät ondskan skylla det som hände på de andra.

Hatet är ett stort bekymmer på vilken nivå det än visar sitt fula anlete. Hatets grund är blindheten och den egocentricitet som skadat människosläktet sedan den dag Adam och Eva, i trots mot Guds goda ordningar, valde att bita i den enda frukt i paradiset som de inte fick äta av.

Hatet måste alltid bemötas, annars förstör och skövlar det tills inget mer finns att ödelägga. Hatets mål är alltid förintelsen och medlet är intoleransen. Till och med de s.k. toleranta kan få sin kraft av hatet – att hata de intoleranta för sin intolerans är också en djup intolerans som närs av hatets eter.

Men det finns goda motbilder.

Jag var på ett föredrag med studieförbundet Bilda – man hade inbjudit Combatants for peace – en organisation som grundats av stridande parter från båda sidor i Israel-Palesina konflikten. Grundtanken med organisationen är att våld inte löser konflikter utan bara skapar nya. Medlet är att träffas, träffas som människor, se varandra, sträcka sig utanför sig själv och med sitt liv beröra den andre. Det var vackert. Inget fredsavtal kan vara vackrare än mötet mellan en människa som hatat och en annan människa som hatat - men som genom hatets mörker ändå vågat gå ut ur sig själva och möta den andre. Det är svårt att hata den människa man ser – för i den andres blick speglas också jag själv. Att mötas ansikte mot ansikte och bryta varandras perspektiv – det är mod, verkligt mod!

Till alla er som drabbas och lider av den anonymes åsikter hur de än uppenbarar sig: – bry er inte om orden. De är bara tillfälliga tyckanden och tänkanden, det är bara ord, yttrade av någon som inte har mod nog att stå upp för dem. De anonyma åsikterna är inget annat än en feghetens fjärt i universums eviga mörker…

/Pär-Magnus Möller

  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post22