Från mitt fönster

Från mitt fönster

Bönsöndagen 2019

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Mon, May 27, 2019 09:12:10

Predikan

Bönsöndagen 2019, årg. 2

Psalmer: 238 B, 10, 210, 292 B, 303 Pär-Magnus Möller

Jag tror att alla människor ber. Även ateisten ber – kanske riktar ateisten inte sin bön till ett gudomligt väsen, men drivkraften till den där inre dialogen finns hos alla. Den är djupt mänsklig, kanske är bönen just det som utmärker oss som människor mest av allt.

Vi är skapade till dialog med Gud och med varandra. I paradiset, berättar skapelseberättelsens författare, talade människan med Gud ansikte mot ansikte. Det var först efter att de blivit utslängda från paradiset som dialogen fick föras från hjärta till hjärta. Det är en vacker bild. Det är som om Gud var tvingad att stänga paradisets portar men att hans kärlek till oss ändå tvingade honom att behålla samtalsvägen öppen. Bönens möjlighet är liksom en reminiscens från paradiset.

Mänskligheten har alltid vetat om denna bönens väg och fascinerats av den. Man har liksom hört ropet från andra sidan och man har försökt lista ut vem det är som ropar - och man har försökt att svara. Mänskligheten har gjort sig massvis med olika föreställningar av vem det är som kallar på oss och vem som så innerligt vill att vi skall svara – man har byggt upp religion efter religion, trossystem efter trossystem för att liksom komma till ro i sin djupa längtan efter svar.

Heliga platser och liturgi, d.v.s. gudstjänst, har sedan urminnes tider varit ett sätt att försöka fånga bönens essens. Gamla testamentets patriarker gjorde likadant. De byggde altare, tabernakel, tempel – de ritualiserade gudstjänsten för att liksom återskapa det förlorade paradiset och ge en konkret plats för den dialog med Gud som man längtade efter.

Så gör vi ännu i dag. Vi bygger våra kyrkorum, använder oss av den gudstjänst vi ärvt från de som gick före oss i tron – och genom detta återskapar vi varje gång vi firar gudstjänst en liten del av de förlorade paradiset. Här möter vi Gud på ett speciellt sätt, i bönen, brödet, gemenskapen och ordet. Han möter oss och vi får möte honom.

Men om nu alla människor ber och en del vänder sin bön till blå indiska elefanter, andra till trädandar, några till en sträng dömande beduingud – hur skall man veta att den Gud vi kristna ber till är den Gud som egentligen ropar efter oss… alla religioner menar väl att de ber till rätt Gud!

Jag tror att Gud hör alla människors böner oavsett vem de tror att de riktar bönen till. Han vet att vi alla längtar efter honom på ett eller annat sätt och han vet att vi inte han se honom och höra honom såsom Adam och Eva i skapelseberättelsen gjorde. Han vet att vi ofta söker i blindo. Jag tror dessutom att han svarar på alla människors böner – han gör inte skillnad på folk.

I Gamla testamentets tid hade varje folk en egen gud – och man tänkte att den guden gillar vårt folk bäst. Men efter Jesu uppståndelse är det annorlunda – genom Jesus är vägen till Gud öppen för alla oavsett vilken folkgrupp du tillhör. Han tycker heller inte bättre om kristna än andra och lyssnar inte hellre till våra böner än andras – han älskar ju alla. Saken är bara den att vi kristna fått den oerhörda nåden att lära känna honom på ett alldeles speciellt sätt, genom Jesus.

Genom Jesus har vi sett och förstått det som andra ännu inte upptäckt. Vi har upptäckt att Gud, som ropar efter oss, är den Gud Jesus förkunnar och gestaltar. När vi lyssnat till Jesus och levt med honom förstår vi att den röst, som genom bönen ropar efter oss och som vi längtar efter att få besvara, är den Gudens röst som är så angelägen om att vi skall ta emot tröstens ord från honom att han till och med går i döden för oss, besegrar alla hinder och upprättar en ny evig relation med oss.

Det handlar därför för oss inte främst om vem som har rätt och vem som har fel i frågan om vem Gud är. Vår utgångspunkt skall vara annorlunda. Vi behöver inte döma andra utan bara leva ut den tro vi fått, d.v.s. älska med den kärlek vi älskas med, försona med den försoning som vi själva blivit en del av – och veta att genom att vi lever ut det frihetens andefyllda liv vi fått, så kommer andra människor också att kunna se vem bönens manande röst kommer ifrån – omvändas och komma till tro.

Vår bön kan därför vara annorlunda än alla andra människors böner… vi känner ju Fadern, vi vet att han vill oss gott. Han stiger upp om natten för att lyssna till oss hur bekvämt han än hade det i sängen – därför kan vi vara frimodiga i vår bön. Han ger oss inte ormar när vi ber om bröd, därför kan vi be utan rädsla… vi vet att han inte är beroende av våra ritualer eller offer – för offret har han en gång för alla tagit emot genom Jesus och vi vet att han alltid lyssnar till oss även då vi syndat och gjort ont.

Varje gång vi tar emot nattvardens bröd och vin vet vi att Gud Fader genom Jesus vill vara så nära oss att han vill bo i våra kroppar – så att han här i denna värld ändå kan komma oss så nära som han var Adam och Eva innan syndafallet.

Vi behöver inte bevisa något för någon enda – bara leva det liv vi är kallade att gestalta; gestalta Guds rike.

Lär oss att be, ber lärjungarna Jesus. Vad menar de med det – de hade ju bett hela sina liv – varje jude kunde massvis med böner utantill. Vad menar lärjungarna?

Dels tror jag det kan handla om att lärjungarna vill ha en bön de kan samlas kring – något som håller ihop dem. Johannes hade tydligen sådana böner för de som följde honom. Men sedan tror jag det också handlar om att lärjungarna vill veta vilket fokus de skall ha på bönen. Det finns ju så mycket att be om och det är lätt att bönen blir självisk och inte bygger upp Guds rike utan bara liksom gynnar mig själv.

Då ger Jesus oss Herrens bön. Herrens bön är de kristnas gemensamma bön och därför formulerad i vi form.

Vi ber om att Gud skall låta sitt namn bli känt och helgat av alla så att ingen behöver vara rädd.

Vi ber oss Gud rike skall bli uppenbart för alla genom oss och att hans vilja skall ske överallt – så att Guds rike blir allt i alla.

Vi ber om bröd för alla så att hunger och svält försvinner – men också bröd för vår inre människa; att nattvardens bröd skall kunna delas med alla i hela världen.

Vi ber om att vi skall våga bära fram våra synder och förstå att vi bli förlåtna, och vi ber att vi skall kunna förlåta varandra och alla människor – så att Guds rike blir synligt.

Vi ber att vi inte skall komma på fall, att vi inte skall lyssna på alla de röster som försöker dra oss bort från Gud, påstå att rösten vi följer kommer från någon annan.

Vi ber att vi inte skall bli frestade eller prövade utöver vår förmåga.

Varje gång vi ber Herrens bön förenas vi som Guds folk i hans vilja. Därför är den bönen så kär för kyrkan och vi brukar den varje dag. Den är inte heligare än andra böner – men den förenar oss och blir nästan till en slags trosbekännelse: så här vill jag leva, hjälp med leva så.

Att be är att svara på den röst som ropar efter oss i vårt inre. Alla människor känner på ett eller annat sätt av den bönen. Och vi svarar utifrån vår förståelse av tillvaron – vår kultur och historia.

Vi kristna har den extrema förmånen att genom Jesus känna honom som ropar efter oss. Han är den gode fadern, den gode herden, han som älskar oss in i döden. Vilken frimodighet ger det oss inte i bönen? Vi får fritt be om allt, vi får fritt be för alla inför Guds Fader själv – och vi vet genom Jesus att han hör vår bön. Vi får lyssna i bönen, i sakramenten, i liturgin och veta att det vi hör är rösten av honom som älskar oss över allt. Han säger: Var inte rädda, gå i frid, älska varandra, tjäna varandra såsom jag älskar och tjänar er.

Och vi får tillsammans gestalta våra liv så att Guds rike genom oss blir synligt för alla – så att ingen behöver känna sig glömd av Gud. En dag skall Jesus på nytt träda fram i härlighet och bli synlig för alla – då skall vi se honom ansikte mot ansikte såsom Adam och Eva gjorde i paradiset – fram till den dagen är det vi som genom bön och arbete gestaltar det förlorade paradiset – vi är världen hopp, dess salt och ljus – dess röst i världen.

Be så skall ni få, sök så skall ni finna, bulta så skall paradisets port öppnas! Var inte rädda!



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post229