Från mitt fönster

Från mitt fönster

Pingstdagen 2019

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Mon, June 10, 2019 16:21:04

Predikan

Pingstdagen 2019, årg. 2

Psalmer: 162, 10, 719, 381, 367, 161 Pär-Magnus Möller

För tio dagar sedan firade vi Kristi himmelsfärds dag. Då firade vi att Jesus lämnade denna synliga värld för att bestiga den himmelska tron som tillhört honom sedan alla tider.

Denna dag firar vi att han, i varje troende människas liv, bestiger den tron som finns i varje människas hjärta och som väntar på honom. Efter denna dag kan vi säga att Jesus bor i våra hjärta, vi kan säga att vi är tempel åt den helige Ande, att vi är levande stenar i Guds stora tempelbygge.

Det vi firar varje pingstdag är den nya skapelsen – den dag då Guds rike tar form i världen, påverkar, förändrar, förädlar, ger hopp, framtid, ljus och mening.

Ibland kallar man pingsten för kyrkans födelsedag – det är den dag då lärjungarna förstår vad Jesus menade med att han skulle sända Hjälparen den helige Ande så att de skulle orka med den stora kallelse han gav dem; att göra alla folk till lärjungar och döpa dem i Faderns och Sonens och i den heliga Andes namn.

Det är nämligen genom dopet som den helige får sin igång i våra liv. Livet med Jesus, med Gud, börjar i den stund då vi översköljs av dopets vatten och Guds stora löfte: Jag är med dig, du är mitt barn, du är kallad till att följa mig, jag har gett mitt liv för att du skall få leva och leva i evighet – för att du skall få liv, ja, liv i överflöd.

Symbolerna, bakgrundsbilderna, de förklarande gammaltestamentliga texterna bakom berättelsen om lärjungarna och eldslågorna på den första kristna pingsten är många. Jag tänkta nämna några för att ni man skall funna få en lite djupare förståelse av den alldeles speciella dag vi firar i dag.

I Bibelns skapelseberättelse talas det om att Guds Ande svävade över det som innan bara var kaos. När Gud befallde jord, ljus, vatten eller fåglar bli till så var det Anden som fixade till detta. Guds Ande skapade och bringade ordning, kosmos ur kaos – Shalom ur oordning och mörker.

Så gör Anden också med Guds folk. Det var kaos i den lilla första församlingen på pingstdagen. Man visste inte vart man skulle, vad som hände – man var rädd. Då sände Gud sin Ande över församlingen och nytt ljus tändes över de samlade så att de såg meningen, målet och Guds närvaro i denna värld – och gick, fylla med hopp ut och förkunnade evangelium.

Det är ofta också kaos i vårt inre – på många olika sätt. Den helige Ande vill skapa ordning och frid också i våra hjärtan. Därför vill han vara bo i våra hjärtan. Den döpta människan kan alltid veta att Guds Ande är nära och vi får be om hans kraft, vägledning och frid. Han har en väg för oss ut ur kaoset.

Ett stort dån hördes över församlingen och tungor som av eld samlade sig över dem, berättas det.

När judarna firade pingst gjorde de det till minne av att Moses hämtade lagtavlorna på berget Sinai. Folket var glada över att Gud vill ge dem en väg och ett hopp. Det var dån och rök kring berget när Mose kom ner från toppen och Moses ansikte lyste så häftigt av Guds helighet att han var tvungen att täcka det.

Den kristna pingsten firas för att Guds lag, d.v.s. Guds vilja och löfte, nu inte bara finns som yttre bud, huggna på några försvunna stentavlor – nu läggs istället Guds lag i varje människas hjärta.

Profeten Joel hade profeterat om detta: Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla.

Profeten Hesekiel skriver: Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

Guds lag är nu, efter Andes utgjutande över alla oss lärjungar, något som finns i varje troendes hjärta, liksom Jesus tron, liksom Guds heliga tempel.

Det är därför Jesus nu säger: Guds rike finns inom er…

Guds Andes eld är tänd i vårt inre. Den elden är som elden som Moses fick möta i den brinnande törnbusken i öknen. Busken brann, men den förtärdes inte. Så är Guds Andes eld i vårt inre också.

En sak till vill jag lyfta fram. När Andens hade fallit började lärjungarna tala på ett sätt som gjorde att alla förstod.

Den gammaltestamentliga text vi skall förstå detta genom är berättelsen om Babels torn i 1 Mosebok. Där berättas om hur alla folk gick samman för att bygga ett torn som sträckte sig ändå upp till himmelen. De ville nå Gud … och Gud visste att om de lyckades skulle de göra allt för att ta över hans tron – och då var han tvingen att krossa dem – och de ville han inte. Därför lät han dem plötsligt tala olika språk så att de inte kunde förstå varandra. Han satt också gränser mellan länder och kulturer så att mänskligheten inte skulle komma samman och störta honom. Mänskligheten var ännu inte mogen att möta Gud ansikte mot ansikte.

Det som sker på pingstdagen är att alla språkgränser, alla kulturella gränser, alla landsgränser upplöses. Det behövs inte längre något som skiljer människan från Gud. Genom Jesu försoningsdöd och uppståndelse kan nämligen mänskligheten förenas i Guds folk, kyrkan oavsett varifrån man kommer eller vilket språk man talar. Förbannelsen från Babel är bruten – vi får och kan nu möta Gud ansikte mot ansikte. Vi har nya hjärtan som inte vill ta över Guds tron – tronen finns ju nu redan i våra hjärtan – det finns inget att stjäla, det är redan vårt.

Detta betyder att man som kristen inte kan tillåta eller acceptera någon form av rasism, nationalism, eller andra gränser som skiljer människa från människa. Gränsernas tid är för de kristna bruten. Därför säger Paulus att i Kristi kyrka är ingen jude eller grek, man eller kvinna, slav eller fri – alla är vi ett i Kristus.

En sista sak vill jag skicka med en tanke om – och det är dagens evangelietext som kanske inte kan tyckas helt enkelt. Johannes är ju inte känd för att föra saker och ting enkla.

Johannes låter Jesus säga: Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.

På gamla testamentets tid visade man att man tillhörde Gud genom att hålla buden. Höll man buden älskade man Gud och vise versa. Men är det samma bud Jesus menar i dag?

Jesus säger ju på ett annat ställe: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

…Och…

Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.

När vi älskar varandra älskar vi Jesus – då har vi gemenskap med honom – då har vi hållit hans bud. Det är det enda!

Men för att kärleken skall kunna verka behöver vi leva i den ständiga förlåtelsen och upprättelsen – förlåtelse och försoning är kärlekens villkor. Det är därför vi ständigt ber om förlåtelse inför Gud och varandra och det är därför vi varje söndag firar den himmelska måltiden – där vi gång på gång får möte Jesu själv, i brödet som är hans krop och vinet som är hans blod, och han ger sig till oss i kärlek oavsett vad vi gjort eller tänk. Hans kärlek besegrar allt som vill bryta ner oss. Den friheten får vi leva i.

I dag kommer vi att vara med om det största man kan vara med om i Kristi kyrka. Vi får vara med om att en ny människa inlemmas i vår gemenskap, i Kristi kropp genom dopet.

Det påminner oss om att Anden på nytt svävar över vår församling och kommer falla över det barn som bärs fram inför Gud i dag.

Det är stora löften som knyts till detta barn: Jesus har en tron i hjärtat, Anden är med som hjälparen, identiteten är att vara Guds barn, prins eller prinsessa i vår himmelske Faders rike. Genom dopet bli man adopterad in i en ny familj, en världsvid och tidlös familj vi kallar kyrkan. Och löftet som alla döpta får vila i är att vi en dag skall få se Gud ansikte mot ansikte – och leva i evigheternas evighet. Det är stort det som sker i dag – Guds Ande är här…



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post231