Från mitt fönster

Från mitt fönster

Krönika i VN 2019 06 15

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Thu, June 20, 2019 07:52:46

Krönika VN 2019 06 15

När jag föddes var det 25 år sedan andra världskriget tog slut. När jag var liten tyckte jag det var oändligt längesedan. Nu har jag snart levt dubbla den tiden och inser att det inte alls var så många år. Berättelserna om nazismens, fascismens och stalinismens grymheter har under min uppväxt varit levande. Jag har haft förmånen lyssna till och träffa flera av koncentrationslägrens fångar – och läst många av krigsoffrens berättelser. De har påverkat mig.

Jag har lärt mig att det som ena dagen bara är extrema åsikter, ideologiska strider, fördomar och förvriden sanning – sådan dumhet man ler åt - på ett ögonblick kan förvandlas till politisk verklighet och grym tyranni utan återvändo.

Jag har också lärt mig att det som odlar all form av extremism är rädsla. Rädsla för den andra, rädsla för hur det skall gå för mig. Rädslan är farlig eftersom den slukar allt utan urskiljning. Rädslan älskar fördomar och spekulationer – allt som legitimerar känslan av hot. När tillräckligt många anammat denna känsla blir den sanning och legitimerar allt ont vi kan föreställa oss… utan återvändo.

Det är detta som skrämmer mig, att åsikter och människosyn som bara för några år sedan var fullkomligt förkastliga plötsligt blir förhandlingsbara i våra högsta politiska organ. Extremistiska rörelser görs rumsrena för kortsiktigt politisk vinning. Det sker i hela världen, det sker i Sverige i detta nu. Makten till extremismens utbredning ges av vanliga hyggliga människor som tänker: ”Det kan väl inte var så farligt att rösta i opposition, jag vill ju bara att saker och ting inte skall ändras. Jag är inte rasist, men jag tycker inte om moskéer, regnbågsfärgade flaggor eller böcker med konstiga bokstäver på biblioteket. Det finns ju så många problem vi ”vanliga” svenska först måste lösa innan vi tolererar det som känns så främmande”…

Extremismen suger näring ur vanliga, hyggliga människors rädsla och okunskap. Det är vi vanliga människors fel att Hitler, Stalin, Mussolini kom till makten. Det är också vårt fel om nya högerextrema rörelser inför en människosyn och världsbild som vi trodde dog för snart 75 år sedan. Vi kan i efterhand inte skylla på någon annan… plötsligt finns det ingen återvändo.

Pär-Magnus Möller



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post233