Från mitt fönster

Från mitt fönster

Stängda dörrar...

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Thu, March 21, 2013 22:15:43

Värnamo församlingstidning/Amos ledare påsknumret 2013

Stängda dörrar – och öppna möjligheter

De flesta människor har nog någon gång i livet en erfarenhet av att bli utanförställd. Man är ny i ett sammanhang och man märker att de andra känner varandra väl – de håller ihop och gör inget annat än just håller ihop. Man är ännu inte prövad och godkänd. Man försöker förstå. För de människor som har ett annat tryggt sammanhang som de finns med i spelar det kanske inte så stor roll, man tänker att de är lite dumma och går därifrån. Men för den om saknar det trygga sammanhang där man blir sedd som den man är händer ofta det att man letar felen hos sig själv. Man försöker göra om sig så att man passar in och försöker bli någon annan. Man försöker bli någon annan som kan få det mest grundläggande behov hos individen tillfredsställt; att bli älskad. Den djupa tragiken är att om man bli älskad för den man är omgjord till är man ändå inte älskad för den man är. Så fördjupas ensamheten och utanförskapet.

Också ett samhälle kan stänga dörrar för sina medborgare. Det blir väldigt tydligt för dem som hamnar utanför samhället mittfåra. Man kanske hamnar utanför arbetsmarknaden, får livsbetingelser som tvingar en ut i marginalen. Eftersom vårt samhälle satt som främsta uppdrag att öka tillväxt och låta marknadskrafterna fritt få styra så behövs plötsligt inte stora delar av vår befolkning. Det är något annat än människans värdighet och grundläggande behov som står i centrum för samhällsbygget och därför hamnar människor utanför. Dörren är stäng tills de passar in i normen – tills de blir en fungerande produktionsenhet i samhällskroppen.

Det finns utanförskap på så många olika sätt – och på ett sätt är alla människor satta i ett utanförskap. Det allra djupaste utanförskapet handlar om att vi upplever oss satta utanför Guds gemenskap. I början av Bibeln berättas att Adam och Eva, efter att de valt bort Gud genom att äta av den förbjudna frukten, blev utestängda från paradiset så att de inte skulle äta av det eviga livets träd och så aldrig kunna bli befriade från sin synd. Detta utanförskap präglar från den dagen alla människors livsbetingelser. Vissa andningshål från utanförskapet har Gud ändå gett oss – vänskapen och kärleken är de mest tydliga.

Efter påsken satt Jesu lärjungar instängda i ett hus av rädsla för människorna utanför. Lärjungarna insåg att deras val att följa Jesus verkade ha slutat med världens fiasko. Nu skulle alla håna dem och alla dörrar för framtiden var stängda. Då kom plötsligt Jesus genom den stängda dörren och hälsade dem med frid; ”var inte rädda!”

Det som ger mig hopp är att jag så många gånger fått se att Jesus gör likadant fortfarande. Där alla dörrar är stängda och där människor gömmer sig av rädsla för livets vidrighet kommer han plötsligt och visar en väg ut.

Pär-Magnus

  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post24