Från mitt fönster

Från mitt fönster

Att mista sitt hem…

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Fri, May 31, 2013 15:07:38
Publicerat i Värnamo pastorats församlingstidning 2013 05 31


Oron hade börjat sprida sig i samhället. Det var de arbetslösas fel, sade man. De drog inte sitt strå till stacken! Om bara de arbetslösa hade börjat arbeta så skulle allt bli bra – men de vill inte, sa ryktet. Det hade börjat med att några gymnasister kastat sten genom arbetsförmedlingens fönster – det var ju där de höll till, de ”arbetslösa”. Någon vecka senare brann arbetsförmedlingen ned tillsammans med systembolaget och trähusen runt torget. Det var de arbetslösas fel, sa man. Kravallerna tog vid. Man bröt upp sten från Storgatsbacken och vandaliserade affärerna, slog ner var och en man misstänkte drog sig undan arbetslivet. Snart förenade sig fler och fler, besmittade av den flödande bitterheten. Pensionärerna, de kostade bara pengar, kom man på – och snart tömdes äldreboendena. Käppar, hörapparater och rullatorer staplades på Åbron, dränktes i bensin och exploderade i ett gigantiskt eldklot.

De som kunde lämnade staden i panik. Hade man tur fick man med sig en minnessak, ett album, lite kläder. Upproret spred sig till Bor, Fryele, Kärda – det fanns ingenstans man kunde fly. Vägarna barrakiderades. Militärfordon placerades i linje över viadukten med hela innerstan som målområde. Första skottet träffade Värnamo kyrka. Med ett dån rasade de tre kyrkklockorna till marken och tystades för alltid.

Värnamoborna förenades med de fyrtiotvå miljoner människor som i dag lever som flyktingar – tjugotusen gör varken till eller från.

Fyrtiotvå miljoner. Siffran svindlar – det är mer än fyra gånger Sveriges befolkning. Man flyr svält, naturkatastrofer, krig, förföljelse. Man har mot sin vilja tvingats lämna sitt hem, sin trygghet, sina grannar, släktingar, trädet man alltid vilade under, vyn man älskade, ljuden från gatan utanför – allt det som var ens liv. Allt det man tog för självklart.

Att inte få vara där man hör hemma är att dö bort från en del av sig själv. Att sedan leva i ingenmansland i flyktingläger år efter år – eller att bli bortvisad från ytterligare en plats där man önskat slå sig ner är mer smärtsamt än de flesta av oss infödda svenskar kan förstå. Tolv tusen av fyrtiotvå miljoner fick i fjor uppehållstillstånd i Sverige – fick chansen till ett nytt hem – ett nytt liv. Är det så mycket att bråka om?

Också Jesus var flykting. Han flydde med sina föräldrar till Egypten. Sådana är villkoren i denna av ondska ockuperade värld – därför påminner Gud oss i Gamla testamentet: Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (3 Mos 19:34)

/ Pär-Magnus Möller

  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post29