Från mitt fönster

Från mitt fönster

Predikan 2 advent

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Sun, December 22, 2013 08:11:15

Idag handlar texterna om riket som kommer. De handlar också om människor som inte förstår sig på detta kommande rike och därför går miste om det. Att gå miste om detta rike är allvarligt. På Noa tid förstod folket inte att den ark Noa byggde på torra land skulle föra till Guds rike, räddningens rike – de hånade Noa som var så dum och betedde sig så fånigt. Att bygga en båt mitt uppe på land var i deras ögon galenskap. Men när vattnet kom ångrade sig människorna, men då var det försent.

Det gäller att här i livet söka efter detta rike innan det blir för sent. Vad är det då för rike – Guds rike – var är då Guds rike någonstans?

En beduinhövding satt utanför sitt tält och skådade ut över den väldiga öknen. En europeisk journalist hade sökt upp honom och satt vid hans sida.

– Jag förstår att du är en väldigt mäktig man, sade journalisten, ditt konunarike är stort.

Beduinhövdingen nickade sakta.

– Jag tog med mig en karta, sade Journalisten, men när jag tittar på den ser jag inga gränser utritade på den, allt verkar liksom bara vara öken – var går gränsen för ditt rike?

Beduinhövdingen tittade förvånat på Journalisten.

– Jag har ingen aning om var gränsen går, svarade han.

– Men, replikerade journalisten, sträcker det sig längre än horrisontlinjen?

– Det vet jag inte. Jag brukar säga att mitt rike sträcker sig så långt människor vill kalla mig kung och hålla sig till de regler och lagar jag ställt upp. De människor som lever så tillhör mitt kungarike.

Så är det med Guds rike också! Därför säger Jesus att Guds rike är inom oss! Hos de människor som gör Jesus till kung över sitt liv bor Jesus och där är Guds rike. Det som gör plats för Guds rike i vårt inre är dopet … det som gör Jesus till kung där inne är vårt ”JA” till honom.

Hur säger vi då vårt JA till honom? Bibeln, bönen, brödet och brödragemenskapen, - så brukar man sammanfatta de fyra hörnstenarna i livet med Jesus.

Men så finns det människor som säger att allt det där är väl onödigt. Allt är ju lugnt i världen, solen går upp oavsett om jag ber eller inte, lycka eller olycka drabbar mig hur mycket jag läser Bibeln eller låter bli. Min tro är en personlig sak, säger de, och den skall inte delas med andra – jag behöver ingen gudstjänst eller nattvard eller gemenskap med andra kristna. Också är det som på Noas dagar folk äter och dricker och gifter sig och blir bortgifta och livet liksom flyter på och ingen har riktigt tid att reflektera och i en sådan samtid blir Gud bara en pittoresk detalj i tillvaron som lyser upp i eventuella svåra stunder, en tröstenalle fullt jämförbar med tomten eller Bamse eller någon annan sagofigur – inget mer.

Ibland blir man som kristen lockad av denna likgiltiga inställning till relationen med Gud – den verkar så befriande! Tänk att slippa be, det som är så jobbigt vissa tider och tänk att slippa ha dåligt samvete för att man ber så dåligt – för att inte tala om att slippa läsa Bibeln, denna bok som liksom verkar titta strängt på en från nattduksbordet varje gång man dödstrött kastar sig i sängen. Tänk så skönt att slippa ha dåligt samvete för att man inte firar gudstjänst, slipper prästens tjatande och malande, slipper de obekväma bänkarna och de tidiga söndagsmornarna – och slipper församlingen, denna underliga hop människor som egentligen bara har en sak gemensamt – att de älskar Gud – men i övrigt spänner över de flesta personlighetstyper och åsikter – visst verkar det lockande!

Och ändå inte.

Med relationen med Gud är det ibland som med gamla föräldrar eller vänner. Ibland kan de vara så fruktansvärt jobbiga att ha med att göra att man helst skulle vilja glömma dem och bryta relationen. De kanske kostar pengar, tar en fruktansvärd massa meningslös tid, ställer en inför omöjliga val, gör så att man ständigt går med dåligt samvete osv osv, men ändå bryter man inte kontakten, den ger så mycket mer, fast på ett annat sätt än det som går att förklara med rent tekniska termer. Så är det med relationen med Gud också – visst skulle det ibland vara skönt att slippa honom, men samtidigt inte. Det finns liksom inget alternativ.

Vad ger då denna relation? Nåd, förlåtelse, kärlek, hopp om evigheten, frid – brukar man säga. Ändå blir bara detta tunna beskrivningar av verkligheten som man kanske inte alltid känner igen sig i. Jag tror att det är som i alla kärleksrelationer – man vet inte varför man älskar den andre och när någon frågar varför och man säger att det beror på ögonen, näsan snällheten, tryggheten eller vad man nu säger så låter det så platt och intetsägande; inte älskar jag någon pga ögonen eller pga av eventuell snällhet, jag älskar för att jag inte finner något annat val och vad jag får ut av det vet jag inte, men jag blir älskad tillbaka och det räcker mycket längre an vad jag kan beskriva med ord. Så är det också med Jesus och relationen med honom.

Nu vet jag att om jag tror är Guds rike inom mig. Guds konungarike sträcker sig ända in i mitt innersta och jag är medborgare i Jesu rike. I Jesu rike gäller andra regler än i konungariket Sverige. Som medborgare i Guds rike får jag genom relationen med Jesus redan här i tiden ana storheten i det rike som kommer, Guds rike– Nu låter det kanske snurrigt, men med Guds rike är det som så att det är redan här i våra hjärtan, men en gång kommer det synligt så att ingen människa kan gå miste om det. Med konugariket Sverige är det bara så att det finns nu men kommer att försvinna. Med Guds rike är det annorlunda, det anas bara som små frön i våra hjärtan men när den dagen inträder då Jesus kommer tillbaka kommer det att slå ut i full blom och omfamna allt och alla.

Den dagen gäller det att liksom Noa byggt sin ark sjöduglig, tagit emot Guds rike i sitt hjärta. För de som den dagen inte skaffat sig en relation med Jesus kommer obönhörligen att separeras från Guds rike och tvingas till den existens där Gud inte finns och som kallas Helvetet.

När den dagen närmar sig, vilket jag tror den gör och kanske redan kan anas, kommer folk att säga att räddningen finns än hos den ene och än hos den andre, och folk kommer att söka den ene vishetsläraren efter den andre och bli mer och med förvirrade i andliga frågor och bli mer och mer rädda och förtvivlade, för ingenstans finner de den sanning de kan vila ut i eller finna räddning i. När de dagarna kommer gäller det att ha Guds rike inom sig så att man inte går förlorad. Än finns det tid för omvändelse.

Det är allvarliga texter med ett allvarligt budskap. Jesus vill inte skrämmas med detta budskap, men han vill varna och väcka oss i vår andliga slummer och påminna oss om de väldiga krafter om vår evighet som vi är indragna i – det är här i tiden, i livet som avgörandet är, när floden kommer är det försent.

Det är trots allt en härlig dag då Jesus kommer synligt med sitt rike till oss. Jesus vill att vi alla skall följa honom då – och alla har vi chansen, det gäller bara att gripa den här och nu. Visst får man arbeta mot sin lathet och feghet och visst är livet med Gud inte alltid en dans på rosor – men det är inget liv, med eller utan Gud. Skillnaden är att livet med Gud ger ett annat perspektiv på svårigheterna – man är inte ensam, man är älskad tillbaka. Guds stora advent närmar sig. Förbered dig under detta lilla advent att ta emot Jesus i ditt hjärta så skall Jesus när hans stora advent kommer ta emot dig i sitt rike – må vi alla vara med den dagen- Jacob skriver till alla oss otåliga, tvivlande och undrande:

Bröder, var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära.



  • Comments(3)//blogg.prastsidan.se/#post42