Från mitt fönster

Från mitt fönster

Kroppen

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Mon, March 10, 2014 21:32:11

Ledare till vår församlingstidning jan 2014

Hur bantar du? Är det GI som gäller eller 5:2 eller har du något eget knep? Det är ju viktigt att man håller efter kroppen. Den är ju som ett hem – ett hem säger ju vem man är – det är ju därför vi städar innan vi får gäster och inte efter, fastän det är kanske då det mest behövs. Tänk om gästerna går runt med sina vita bomullshandskar och smeker över dörrposterna och får smutsiga fingrar. Vilken skam!

Det gäller att hålla efter kroppen – att tukta den som om den vore ens fiende. Om slaget är för svårt att vinna är det tillåtet med kirurgi – eller i alla fall botox – det gäller att ”vårda sig”. Tänk om folk inte tycker om mig för den som jag ser ut att vara! Vilken skam!

Mina barn måste också vara vackra och friska. Därför är det naturligt att jag ser till så att de varje dag har någon fysisk aktivitet att utföra. Det är bra att de sporrar varandra att bli bäst. Konkurrens är ju en livsstil – och att komma sist är alltid att förlora. Vem vill ha ”losers” som barn? – Vilken skam!

Ursäkta ironin. Naturligtvis är det ingen som säger så här! Men visst tänker vi så här… Reklamen, livsstilsmagasinen, det allmänna samtalet rör sig ofta kring dessa frågor. Visst skämtar man bort frågeställningarna när de kommer nära – men hela tiden gör vi det med det kroppsideal som bara går att framställa genom Photoshop i baktanken; Tänk om jag kunde ”Photoshoppa” min kropp – då skulle jag älska mig själv – och kanske bli älskad för den som jag ser ut att vara – om inte annat!

Varifrån kommer denna osäkerhet och rädsla? Varför måste vi leva våra liv som om vi ständigt levde inför en obarmhärtig jury som inget annat vill än att leta fel på oss?

Kanske beror det på att det faktiskt finns en jury och en domare – och du har själv valt dem!

I kristen tro brukar man tala om kroppen som Andens tempel. Kroppen är en plats där Gud bor – om du släpper in honom. När Gud fått sin plats i sitt tempel blir templet levande och helt. Då får det en inre kraft som genomlyser också det yttre. Då blir templet heligt.

Naturligtvis skall man sköta om sitt tempel – det är ju en viktig plats som kräver sin omsorg. Men templets värde sitter inte i murarna eller i betraktarens ögon – värdet sitter i det att Gud bor i templet och att tempelet fullgör sitt syfte – och därmed vet varför det finns till.

Jag tänker att vi lever i en kultur som inte riktigt vet vad man skall ha kroppen till. Man tänker att den är något som är till för att visas upp för bedömning, min egen eller andras. Men kroppen är något mycket mer än så – den är platsen för ditt liv – den är en gåva – en helig plats. kroppen behöver älskas – inte tuktas. Den behöver förstå sitt värde, inte utifrån hur den ser ut – utan utifrån det under som den faktiskt är. Kroppen är en plats för helighet. Gud vill att du skall älska din kropp – ta hand om den och vara rädd om den – med inte döma den eller låta den bli bedömd. Om han vill bo i den, om han vill låta den vara ett tempel åt sig – då måste den vara underbar!

Pär-Magnus



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post49