Från mitt fönster

Från mitt fönster

Predikan Jungfru Marie bebådelsedag 2014

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Mon, March 24, 2014 09:40:30

Predikan

Jungfru Marie bebådelsedag 2014, årg. 3

Psalmer: 175:1-4, 164, 481,391, 480 Pär-Magnus Möller



Det är mycket som vi inte kan förstå. Hur Guds kärlek fungerar som gör att han vill födas som människa för vår skull, kan vi inte förstå – hur han vill tillåta sig vandra på jorden och utstå allt som en fattig, utstött människa för två tusen år sedan fick erfara, kan vi inte förstå - hur han som har all makt i himmelen och på jorden låter sig förnedras och dödas som brottsling och boskap, kan vi inte förstå. Hur detta hänger samman med mig och Guds kärlek till mig, kan vi inte greppa med våra hjärnor.

Varför behövde Gud göra det här så krångligt, varför behövde han födas genom en jungfru, varför behövde han göra under, varför behövde han tala i alla dessa svårbegripliga liknelser, varför behövde han offras, dö genom förnedring, varför behövde han uppstå? Nutidsmänniskan kämpar och försöker greppa. Och vi är alla nutidsmänniskor i denna tid.

Gud är naturligtvis fri att göra som han vill – det är ju ett av Guds privilegier - därför är han inte bunden till något, varken jungfrufödslar eller offer. Marias besök av ängeln var naturligtvis inte nödvändigt, Gud skulle naturligtvis kunna låta sig födas in i denna värld genom ett vanligt samlag, naturligtvis skulle han kunnat skippa alla undren och undgå både tortyren och döden. Han hade kunnat förlåta i alla fall. Likaså skulle Gud kunna låta bli att uppstå, om han nu tyckt det var en bra ide. Gud är inte bunden till något. Det finns ingen lag som är överordnad honom. Det glömmer vi lätt och gör hela Jesu liv till en mekanisk, lagbunden nödvändighet. Det stora är inte att Gud av ett uppkommet behov gör allt det han gör i Jesus. Det stora är att han gör det för att vi behöver förstå vem han är. Hela den bibliska historien är ett gigantiskt uppvisande av Guds kärlek och omsorg om oss.

Om Gud bara skrivit en liten broschyr om han ärende till oss skulle den bli ganska kort: ”Jag älskar dig, jag vill göra allt för att relationen med dig och mig skall bli hel igen, du får förlåtelse för allt, jag vill leva i evighet med dig – hjärtliga hälsningar/Gud”. Det hade varit fakta – men vi hade inte förstått – varken med våra hjärnor och framförallt inte med våra hjärtan.

Istället utväljer Gud ett folk, rustar det med en historia där Guds omsorg, varningar och ledning blir tydligt för var och en. Han fyller historien med profetior som gör att vi skall kunna koppla ihop det som senare skulle ske med det som vart – och förstå att hela Guds folks historia, så som den är oss given genom ordet - är ett kärleksbrev till oss.

Därpå väljer Gud en historisk tid som fungerar som bakgrund till hans ärende, han väljer ett litet ockuperat land med en stor fattig befolkning i utkanten av det väldiga romarriket. Han väljer en fattig by med dåligt rykte, han väljer en flicka som vi inte vet så mycket om – troligtvis kunde hon inte läsa och hade ganska lite kunskap om det mesta. Hon arbetade i hemmet, skötte de sysslor som man pysslade med på den tiden. Vi vet inte ens hur gammal hon var. I världens ögon var hon ingen. När hon sedan blev gravid blev hon ännu lägre satt på samhällsstegen – mor till en oäkting.

Ja Gud låter sig bära av en av de kvinnor som vi i de flesta byar historien igenom sett ner på – hon som horat runt, hon som är lite konstig, hon som vi talar bakom ryggen på.

På oljemålningarna i våra kyrkor eller på konstmuseerna ser vi Maria som den vackra jungfrun med glänsande nykammat hår – stilla sitter hon vid en bok och studerar eller tittar drömskt ut över det böljande landskapet. Hennes guldbrokad skulle göra vilken medeltida drottning som helst avundsjuk – och allt är rent och luktar gott. Det är lögn. Maria var nog mer lik en av de romska kvinnorna utanför matbutiken som tigger för sitt uppehälle och för sitt sjuka barn som hon tvingats lämna hos släktingar i Rumänien – ja än lägre sedd i samhället ögon än så. Glöm inte det!

Maria var ingen överklassflicka, ingen medelklassflicka – hon var en fattig flicka som vi idag hade blundat för när vi gått förbi henne där hon sitter med sin plastmugg utanför matbutiken.

När Gud väljer plats för sitt handlande talar han också in i den historiska samtid som han väljer. Han använder de bilder, de symboler, den historiska världsbild som varje tid bär på. Naturligtvis hänvisar inte Jesus till teorierna om universums krökta rum eller de senaste rönen om stamcellsforskningen – för då hade ingen förstått. Och Jesus, som var en människa med de begränsningar som det innebär av att vara bunden till en historisk kontext, skulle inte heller ha vetat vad han talade om.

Ibland har vi så svårt att förstå just detta och hänger upp oss på fel saker – och får därför en underlig syn på Jesus och på Maria.

När det handlar om jungfrufödseln har den varit ett populärt diskussionsämne i media – och ibland har den också används som vattendelare i kyrkan mellan de som tror och de som inte tror. Det blir så lätt fel. Och fel blir det eftersom jag ibland inte tror vi förstår vad som är poängen med jungfrufödseln. I den historiska kontext som ängeln kommer på besök hos Maria var tanken på jungfrufödseln inte att Maria inte haft sex utan att barnet som kvinnan föder är extraordinärt – given en speciell plats i historien. Det var så som man förstod jungfrufödslarna. Jo, jag tror nog att det som bibeln berättar hänt – men menar ändå att poängen med jungfrufödseln inte är den sexlösa delen – folk hade då som nu sex både här och där – man var inte sedligare då än nu, och var inte mer upprörd över ett snedsteg då än nu. Snarare har jungfrufödseln fokus på vem Jesus är. Den uppseendeväckande vid tiden då det hände var inte att Maria inte haft sex och ändå blev gravid – utan att Gud låter sig födas av den undre medelklassen, av en outbildad flicka i en oansenlig stad. Alexander den store var enligt traditionen också född av en jungfru, men han var född av en kungadotter – det var skillnad det. Nu låter Gud den allra störste födas av en flicka ur underklassen – vilken skandal.

”Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna… Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig…” Kanske kan vi förstå storheten och provokationen än tydligare i dessa ord ur Marias lovsång med den här bakgrunden.

Gud undervisar oss genom sitt handlande i den historiska situationen om sin kärlek till oss. Genom den världsbild som då rådde och utifrån det folks historia som han utvalt, ser vi djupt in i Guds kärlekshjärta – vi ser att han inte värjer för något i kampen för oss – för att vi skall förstå det vi behöver förstå; att Gud bryr sig om oss, vill ge oss en väg tillbaka, vill försona oss med sig, vill ge oss livets värdighet tillbaka.

Ibland kan jag fascineras över hur vi gjort Guds handlande i historien och Jesu ord till någon slags filosofisk idé. Något andligt som snarare handlar om en andlig övning för själen än den revolution som det egentligen handlar om. Lyssna på vad Maria sjunger om i sin lovsång:

Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort…”

Guds ärende är revolution – revolution mot oss rika och mätta, revolution mot oss som har övermodiga tankar och planer…” Detta är riktigt jobbigt!

Det är så skönt när Maria sitter vid fönstret klädd i guldbrokad och tittar drömmande ut över de betande fåren på de gröna ängarna. Då håller jag henne på distans – liksom jag håller Jesus på distans då jag gör honom till den vackre fårbärande herden med Pepsodentleende – den Jesus som snarare är en fin ide om hur allting borde vara om det vore perfekt, han som ger mig lite lagom med dåligt samvete vid fasteinsamlingen så att jag i alla fall lägger två tjugolappar istället för en – så att jag därefter kan känna ett uns av frid och självbelåtenhet. Men Jesus är ju inte alls sådan – och inte Maria heller. De är inga kopior av oss välmående västerlänningar på 2000-talet. Vi skulle nog inte stå ut en vecka i deras liv. För dem var fattigdomen ingen ide, den var livet. Hunger var inte samma sak som att man var sugen på mat. Folk dog av svält, frös ihjäl eftersom de inte hade tak över huvudet, dog av sjukdomar som vi räknar som bagateller.

In i denna historiska kontext föds Guds son för att bringa hopp till de fattiga, hungrande, sörjande, sjuka. Guds rike var väldigt konkret. Det var konkret upprättelse, konkret mat, konkret hopp.

Det är fortfarande så som Guds rike gestaltas. Det är fortfarande bara så omvända hjärtan agerar. Därför identifierar sig Jesus så med de fattiga att han säger:'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'

När vi om en stund bryter brödet och delar kalken förpliktigar det. När vi tar emot brödet och vinet säger vi att vi tror på den dag då alla – alla fattiga, alla sjuka, alla utanförsatta, alla mobbade, alla förföljda, alla rädda, alla ensamma, alla förskjutna, alla föraktade, alla som längtar efter upprättelse en dag skall sitta vid samma bord. Det är en hoppets måltid vi delar – en provokation mot den värld vi lever i och som skapar all denna orättfärdighet. När vi knäfaller vid bordet säger vi att vi tror och med hjärtat vill arbeta för att en dag skall alla få det som Gud vill att de redan nu skall ha. Och som tecken på detta ger han oss sin egen kropp och sitt eget blod, han kommer som vår tjänare för att ge oss det Gud vill att vi alla skall ha.

Jag tror att vi i vår tid allt mer behöver skrapa bort de förljugna bilder vi har av Jesus och han mor. De hjälper oss inte. Vi behöver förstå att trons liv, liksom de bibliska människornas liv, inte göms bakom en guldglänsande patina – de luktar människor; svett och blod, tårar, skratt, fest och sorg. Det handlar om livet. Gud vänder sig sällan till de stora filosoferna, han vänder sig till de fattiga, outbildade – budskapet är inte svårt. I vår efterföljelse måste vi bryta bort lager efter alger av historisk fernissa för att se in i Jesu ögon. Där möter vi människan, brodern, den fattige och utstötte – han som är Guds son. Kanske kan vi då känna igen hans mor i den romska tiggerskan utanför matvarubutiken och låta vårt hjärta beröras – eller höra Jesu röst i den sjukes klagan; min Gud, min Gud – varför har du övergivit mig – och då förstå; sådan är Gud. Mänsklig, älskande, nära, utgivande… för dig utgiven.

Så bad Hanna:

"Mitt hjärta jublar över Herren,

jag kan bära huvudet högt.

Jag kan skratta åt mina fiender

i glädje över att du räddat mig.

Ingen är helig som Herren,

det finns ingen utom du,

ingen klippa är fast som vår Gud.

Sluta upp med ert stolta skryt,

spara de fräcka orden,

ty Herren är en Gud som vet allt,

han väger varje gärning.

Hjältarnas båge är bruten,

men de svaga rustas med ny kraft. …

… Den hjälplöse reser han ur gruset,

den fattige lyfter han ur dyn.

Han ger dem rum bland furstar

och låter dem trona på hedersplats.


Predikan i PDF:





  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post51