Från mitt fönster

Från mitt fönster

Kristi himmelsfärds dag 2014

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Thu, May 29, 2014 13:33:47

Predikan

Kristi himmelfärdsdag 2014, årg. 3

Psalmer: 2, 641:7, 158b, 15, 12. Pär-Magnus Möller

________________________________________________________________

Efter att under ca två års tid ha förkunnat Guds rike med ord och gärningar, efter att ha gått in i lidandet och döden för vår skull, efter att ha uppstått från de döda för att bereda väg för oss till himmelen, efter att såsom uppstånden från de döda varit tillsammans med lärjungarna i fyrtio dagar var Jesus nu färdig med sitt jordiska liv i synlig gestalt.

Nu hade han fullgjort allt som Fadern hade sänt honom att utföra. Under två till tre intensiva år hade denna oansenlige man, från den oansenliga byn i det oansenliga landet i det stora romarriket förvandlat framtiden för all tid. Också ateisterna måste förundras över vad denna mans liv åstadkommit.

Jag tänker om Jesu person att om du hade träffat honom i hans jordiska gestallt hade du nog inte reagerat nämnvärt. Om du hade stått bakom honom i kön på Lidl hade du inte ens sett efter honom då han betalt och lämnat affären. Det var inget märkvärdigt med Jesus, han var ingen filmstjärna, han gjorde inte entré, han skrev inga böcker, inga manifest. Jesus sa egentligen inte ens något nytt – allt var redan sagt i det vi kallar gamla testamentet. Jag vet inte ens om Jesus var så trevlig att umgås med – han höll sig inte alltid inom de sociala spelreglernas trånga konventioner och var nog ganska besvärlig att få in i huset. Ändå finns det ingen som ändrat världsordningarna så mycket som han.

Hur kan det vara så? Ateisten säger att det beror på tillfälligheternas slump, att han var rätt i tiden och att saker och ting föll på plats. Jo, så kan det vara. Ändå kan jag inte komma ifrån att det inte räcker som argument. Ingenting i det som Jesus gjorde eller sade var på ett sätt unikt eller hjärteskärande. Det finns många livsöden som är mer berörande än Jesu liv, fler saker som är sagda som är mer fascinerande än Jesu enkla utsagor. Det finns gott om berättelser både om jungfrufödslar och om uppståndelser, om försoningsdödar och undergörare – ändå är de flesta glömda och ignorerade. Men Jesus står kvar obesegrad. Ja mer än så – varje dag kommer nya människor till och vill följa honom, ha honom som ledstjärna i sitt liv, vill hålla sig nära honom och leva genom de löften han gett. Människor är villiga att än i dag gå i döden för vad de sett i Jesus.

Jag har inget annat svar på detta än att Jesus kanske är den han säger sig vara; Gud som av kärlek till oss träder in i världen i synlig gestalt för att leva som människa, för att förkunna Guds rike, dö vår död och ge sitt liv för att vi skulle leva. Tänk om det är så enkelt – vilket enorm frihet och glädje ger det inte oss i dag? Om Gud har sökt dig och funnit dig – vad bekymrar du dig då för?

När Jesus tas ifrån lärjungarnas syn och träder in i himmelen igen så gör han det som människa. Han är den första människan i himmelen. Sedan Adam och Eva vandrade med Gud i paradiset har ingen människa kunnat se Gud. Nu träder vår bror Jesus in i himmelen och sätter sig på Gud Faders högra sida – ärans sida. I hans panna anar vi såren efter törnen, på hans händer och fötter ser vi såren efter spikarna. Han sitter i himmeln som människa med alla de erfarenheter som vi människor får av livet.

Ibland får vi för oss att när Jesus träder in i den himmelska dimensionen så förträngs allt svårt han varit med om och han blir den anonyme guden som känslokalt sitter i sitt tempel och låsas som ingenting. Men vi vet att så fungerar inte Jesus. En underbar bild av Jesu engagemang kan vi ana i berättelsen om kyrkans förste martyr, Stefanus som stenas till döds. Innan Stefanus dör ser han upp mot himlen och får i en syn se Guds härlighet – och Jesus stå på Guds högra sida. I upprördhet och delaktighet står Jesus upp för Stefanus skull. I himmelen har vi en bror som engagerar sig i oss, känner med oss och ständigt ber för oss utifrån det att han är människa och vår bror.

Den Gudsrikets revolution som Jesus satte igång kan inte vara något annat än Guds eget verk. Om inte Gud styrt kyrkans liv genom årtusenden hade hon för längesedan dött ut – antingen i glömska eller av inre konflikter och oegentligheter. Men hon är förvånansvärt välmående och vital.

Genom alla samhällen där hon verkar har hon anpassat sig och blivit en naturlig del av livet. Det kan vara bra att komma ihåg detta; kyrkan har alltid anpassat sig till det samhälle hon levt i, hon har alltid hittat ett sätt att leva evangeliets liv i det sammanhang där hon verkat, och i den tid som varit. Evangeliet är nämligen ingen statisk dogm som oavsett tillvarons villkor skall upprepas för sakens skull. Evangeliet är att vi har en bror i himmelen som delar våra liv med engagemang. Det är en annan sak än dogmatisk stabilitet. I alla tider har det i kyrkans liv funnits en konservativ falang och en liberal falang – den ena har velat stabilitet och den andra har velat förändring – men i kampen mellan dessa två har livet ändå sipprat igenom och bevarat kärnan; relationen med Kristus. Det är så anpassningen sett ut. Därför behöver du inte ta ställning i alla kyrkliga debatter – bevara ditt hjärta rent och lev nära Jesus, det räcker.

Också du är en del i Gudsrikets revolution. När du döptes – och sedan du försökt leva i tro och i Jesu efterföljd låter du Guds Ande verka i dig och förvandla dig. Den stora revolutionen sker ju inte alltid ute i samhället utan desto mer i människors hjärtan.

Det är i människors hjärtan som alla stora verk börjar. Det är också därför som det var viktigt för Jesus att träda in i det vi kallar himmelen – för från himmelens perspektiv kan han genom den helige Ande vara nära varje människa, bo i varje hjärta och styra den himmelska revolutionen därifrån. När Jesus träder ut ur den synliga, timliga världen träder han in i den eviga, gränslösa världen – för att genom evigheten kunna vara nära var och en. Så kan varje människa låta sitt hjärta vara en plats för Guds rike, ett hem för Jesus.

Jesus vill helande – vill förvandling. Han vill göra oss mänskliga i den allra djupaste betydelsen – mänskliga såsom Jesus var mänsklig. Vad betyder då det?

Jag hörde ett föredrag för flera år sedan som handlade om att när Jesus kom tillbaka skulle alla vara lika honom – och föreläsaren sa på fullt allvar att alla skulle vara trettiotre och se ut som Jesus – men det är ju så dumt som bara vissa kristna kan säga. Att vara lika Jesus handlar ju om att vara hundra procent människa i ursprungsbetydelsen av människan. Vi förknippar ofta det mänskliga med det ofullkomliga – men det är inte den bibliska betydelsen. Felandet, synden, skadan i våra liv är inte mänsklig utan omänsklig. Jesus vill göra oss hundra procent mänskliga och till en enda mänsklighet.

I vår tid då individualismen i betydelsen egoismen, nationalismen och snikenheten verkar bre ut sig i en obehaglig brunaktig flodvåg är det viktigt att ha fokus på vad Jesus vill förvandla oss till – han vill byta ut stenhjärtat i oss och ge oss ett hjärta av kött.

Det är enklare att leva i den här världen om man har ett stenhjärta. Stenhjärtat gör inte ont, bryr sig inte, ser bara till sitt eget – stenhjärtat är kallt och dött för andra. Att låta sig förändras gör ont. När den romska tiggerskan förvandlas från ett importerat samhällsproblem till en medmänniska sker inte den processen utan smärta. När jag inser att världens lidande inte är andras bekymmer utan något jag är delaktig igenom min bortvändhet från Gud gör det mycket ont – för med hjärtat av kött följer insikten om ansvar för andra, med hjärtat av kött följer den djupa medmänskligheten, med hjärtat av kött följer att vi får med Kristus vara med och bära världens lidande.

När Jesus tas ur lärjungarnas åsyn för att ta sin plats på Faderns högra sida har Jesus fullbordat sig jordiska verk. Nu kommer snart Hjälparen, den helige Ande, han bereder oss för Jesu återkomst, den dag då ondskan i världen kommer att få sin slutgiltiga dom – och Guds barn i ett nu skall förvandlas och bli lika Jesus. Den dagen har kärleken segrat en gång för alla – den dagen ser vi varandra som vi är – som Guds älskade barn, skapelsen krona. Den dagen förmår vi älska varandra såsom Jesus älskar oss – då är vi lika honom, fullbordade och helade.

Se predikan på YouTube>>




  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post64