Från mitt fönster

Från mitt fönster

Krönika i VN 2014 07 19

DebattPosted by Pär-Magnus Möller Sat, July 19, 2014 22:35:47


De Rumänska tiggarna är ett problem, ett stort problem. Vi kan helt enkelt inte tolerera att människor sitter och tigger utanför våra affärer – det är upprörande, minst sagt!

Problemet är dock inte den obehagskänsla som drabbar mig när jag behöver gå förbi en människa som ber om några småpengar eller att jag inte vet var jag skall fästa blicken när jag går förbi - eller hur jag skall göra för att se urskuldande ut om jag nu råkade få ögonkontakt.

Problemet är heller inte att stadsbilden ändras och det ser tråkigt ut med tiggare – tiggare som förstör imagen av Sverige som det trygga landet där alla har det bra – där den synliga nöden gärna göms bakom institutionens väggar – där världens verklighet hålls stången genom nationalromantiska ideologier.

Problemet är att vi lever i en orättvis värld, en värld där vi alla fått väldigt olika villkor för livet. Den ene föds i ett land som fått leva i fred och välstånd, en annan föds till svält. En föds som högt ansedd en annan som mänsklighetens avskum. Det handlar om tur och otur.

Problemet är också att vi genom rädslan försöker gömma oss bakom lögnen. Vi säger att det är illvilliga människor som ber om våra pengar. Vi säger att de har sig själva att skylla. Vi inbillar oss att de tiggande är mindre värda – eller inte värda något annat än förakt. Vi säger att problemet är någon annans och ingen har rätt att av mig begära ansvar för verkligheten. Jag har ju nog av mitt eget …

Ur denna primitiva rädsla föds hatet och våldet; varför inte förnedra de tiggande med nedsättande tilltal, varför inte tro alla historier om hur de på kvällarna vältrar sig i lyx och gör storkovan på att göra ingenting? Varför inte skrämma iväg dem genom att vandalisera deras buss? Så låter vi ibland rädslan ta över i vårt inre och låter den driva ut medmänskligheten som vi egentligen håller högt – medmänskligheten kostar ju på, den gör ont och ställer till besvär för mig!

Jag förstår att vi ibland inte tål att se andras nöd eller förnedring – men sådan är trots allt den värld vi bebor. Vi kan välja att blunda och sjunka in i lögnens bekväma bolster – men vi kan också välja att se saker med verklighetens ögon, se in i ögonen på den medmänniska som ber om att få något av det du faktiskt redan har och förstå att den du ser är en broder eller syster. Det kan göra ont – ja, det gör ont att leva i verkligheten!

Den minibuss som några av tiggarna i Värnamo färdats i har blivit vandaliserad och kan inte repareras. Händelsen är polisanmäld men man behöver pengar till en annan minibuss för att kunna ta sig hem till Rumänien och sina familjer. Värnamo församling, tillsammans med flera församlingar på orten och andra engagerade, gör en insamling för att återupprätta vad några i vårt samhälle förstört för dem.

– Är det ett klokt beslut?

Tja… när är det inte klokt att upprätta och stödja en medmänniska?

Du kan vara med och hjälpa: Bg: 182-3046 Värnamo pastorat. Märk: ”rumänienbussen”

/ Pär-Magnus Möller



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post66