Från mitt fönster

Från mitt fönster

6 e trefaldighet 2014

PredikningarPosted by Pär-Magnus Möller Mon, July 28, 2014 10:42:59

Predikan

6 e tref 2014, årg. 3r

Psalmer: 177, 10, 656, 578, 75, 280.

De som skaffar hund genomgår olika faser i hundägarlivet. Först längtar man efter hunden och man ser framför sig underbara promenader i solsken och vacker natur. Hunden går troget vid ens sida, den är tyst och snäll och allt är skönt. "- Ja, men kom ihåg att du måste gå ut med den när det regnar också!" säger snusförnuftiga vänner, men det enda man ser är vackert vårregn som knappt blöter jackan eller riktigt ruskigt väder som bara gör det mysigt och skönt att komma hem till brasan igen.


Så kommer hunden. Den är liten och söt och gör bara gulliga saker. När den ätit upp det första paret skor skrattar alla och skyller på att den inte begriper bättre - den är ju bara en valp.

Men sen börjar djuret växa. De tidiga, regniga morgnarna kommer, det tjugotredje paret skor hittas söndertuggade innanför dörren. Hunden har mumsat i sig några döda fåglar på kvällspromenaden och börjar kräka på finrumsmattan mitt i natten - ja det är då det riktiga hundägarlivet börjar.

Så är det med Jesus också. När man sagt ja till att vara en Jesu lärjunge - då börjar livet tillsammans med honom. Och det ser inte alltid riktigt ut som man först kanske trodde.

Ibland märker jag att vi kristna försöker sälja Jesus med samma argument som man säljer hundvalpar. Vi kallar det visserligen inte för att sälja utan för att evangelisera eller missionera eller vittna om honom - lyssna:

Om du skaffar en Jesusrelation kan du känna trygghet i livet för han vakar över dig och vaktar dig så att ingen kan skada dig.

Jesus älskar dig alltid - har du varit ute med soporna eller varit borta några år och vaktat svin eller levt med horor och kommer in igen så är Jesus lika glad som om det var första gången han såg dig.

Om du sköter om din Jesusrelation så kan du förvänta dig stora saker av honom, han kan hämta saker till dig som du innan inte hade, du kan be honom göra saker som du själv inte förmår.

– Skaffa dig en Jesusrelation så kommer du att få ett långt, hälsosamt och underbart liv!

Sådant tomgångsprat pysslar vi kristna ofta med. Det är inte så att allt detta goda inte är sant, för det är det - men var och en som släppt in Jesus i sitt inre vet också att detta inte är allt. Allt detta underbar som Jesus ger är ibland inbakat i lidande och svårigheter och sorger. Allt är inte underbart med Jesus.

Jag har alltid känt mig skeptiskt till kristna som bara fokuserar på det sköna i livet med Jesus, de känns inte äkta - jag kan inte känna igen min relation med Jesus med deras prat. De som menar att livet med Jesus bara är seger och framgång och har inte vandrat särskilt långt med sin Herre - eller så är de blinda, döva och helt utan känsloliv. Något fel är det!

I dagens evangelium möter vi några människor som vill följa Jesus - men som snart upptäcker att den som de vill bjuda in i sina liv inte är någon söt liten valp utan Guds själv - honom vi skall lära oss älska med hela vårt hjärta, med hela vår själ och med hela vårt förstånd. Jesus visar sig snart vara mer en hungrig pillbullterrier än en söt liten pudelvalp.

När vi vill vara Jesus lärjungar tar Jesus vår längtan på allvar. Det är vi inte alltid beredda på. Vi tänker som så; att vara Jesu lärjunge är som att vara bekant med honom och då och då bli inbjuden till en trevlig kopp kaffe i bersån. Men sådant har Jesus inte tid med. Jesus verkar inte vara mycket för ”bekantskaper” och ytliga relationer - men för sina vänner gör han däremot allt och tar allt som de som de säger på djupaste allvar. Och han förväntar sig också att vi tar vårt beslut att följa honom på lika stort allvar som han gör.

I det perspektivet kan vi kanske också förstå vad han menar när han säger de ganska hårda orden till människorna som vill följa honom i dagens evangelietext: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.", ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.", ”Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."

Jesus nöjer sig aldrig med att få en andraplacering i ditt liv. Först vill han vara - annars kan det kvitta. Han vägrar vara en bekantskap eller dekoration på spiskransen. Han vill vara A och O i ditt liv. Ja mer än så - han vill vara ditt liv. Att leva i Jesu efterföljd är därför att låta Jesus erövra mer och mer av ens liv. Om man utrycker det med religiösa termer handlar det om att mer och mer dö från sitt eget för att mer och mer leva i det liv Jesus har skänkt mig genom sin uppståndelse - uppståndelsens och det eviga livets liv.

Jesus vill vara ditt liv, han vill vara din vän och ta sin boning i ditt inre. Han vill bli ett med dig. Men han tar sig inte den platsen med våld, han väntar tills du frivilligt och av hela ditt hjärta ger den till honom. Vi kan se detta på de tre personerna som kom till Jesus och ville följa honom. Vi kan tycka att det var stora offer de ville ge: "Jag skall följa dig vart du än går.", sade en av dem. Så stora löften hade jag inte vågat ge - men han vågade, han hade bara en sak som stoppade honom, han ville inte lämna den trygghet han själv hade - han ville både ha den gamla tryggheten och Jesus - men det gick inte för; "Människosonen har inget ställe där ha kan vila sitt huvud" och det kan heller inte lärjungen förvänta. Den andra personen ville också följa Jesus, men inte just nu, men snart, så fort han begravt sin far - men då var det för sent. Likaså för den tredje som skulle säga farväl till sin familj. Jesus kommer bara om han får vara första prioritering i ditt liv.

Vad är det då som gör att vi har så svårt att följa Jesus ovillkorligt och genast? Jag tror svaret är enkelt - vi litar helt enkelt inte på honom. Vi vill, men vi vågar inte betala det pris det kostar. Paulus stressar oss än mer när han jämför livet med Jesus som en tävling där det gäller att vinna förstapriset. Löp då, säger han, för att vinna priset. Var och en som tävlar måste försaka allt… Man kan ju få magsår för mindre även om det Paulus säger är sant!

När man talar om att dö och uppstå med Jesus är det en bra bild för vad som sker när man låter Jesus ta över i ens liv. Dels finns smärtan där, dödens smärta. Att bestämma sig för att låta Jesus ta sin boning i mitt inre innebär att min egen vilja till viss del måste dö. Allt blir inte längre som jag vill när Jesus tar över. I en kultur där egot ständigt står i centrum är det mycket smärtsamt att genomgå denna process. Vad innebär det då att min egen vilja måste dö? Ta exemplet med en människa som du inte tycker om, någon som kanske gjort dig illa. Din egen vilja säger att du inte ha med den människan att göra, helst kanske du till och med vill att det skall gå den människan illa (sådan är vi!). Att gå i Jesu efterfölj är då att tvinga sig till att göra som Jesus vill; Att be för människan, att förlåta och så långt det hänger på mig försona mig med honom eller henne. Detta gör ont, verkligt ont - det vet vi alla. Det du känner är smärtan av att egot dör en smula och Jesus uppstår i ditt liv. Så enkelt är det - och så svårt. Samma process är det när det gäller pengar, tid, prioriteringar - ja allt. Varje gång du på detta vis förnekar dig själv, öppnar du för Jesus och det liv han vill ge dig.

Jesus vet att det inte är så lätt för oss att släppa in honom - "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Luk 18:25, säger Jesus. Men då får vi också komma ihåg att Jesus är barmhärtig. Vi är inte barmhärtiga - se på lärjungarna i texten - när folket inte lyssnade på Jesus ville de skicka ned eld från himmelen för att förgöra dem. Kan vi inte känna igen oss i deras sätt att tänka? – Förinta fienden, dem som inte är för oss är mot oss. Men Jesu väg är annorlunda - han är barmhärtig. Han säger; Dem som inte är mot oss är för oss! Han säger: Älska era fiender och be för dem som förföljer er! Han ger oss berättelsen om det bortsprungna fåret och den förlorade sonen och berättar om den oerhörda glädje Gud känner var gång en syndare kommer hem.

Så han är mycket sträng, han vill vara först och samtidigt mycket god för han ger oss tid, han väntar på oss. Bamse sa i en av min ungdoms serietidningar till lille skutt som ville att Bamse skulle slå på någon som varit dum: Om man är mycket stark måste man också vara mycket snäll. Sådan är Gud.

Eftersom Jesus vet att vi har så svårt att våga släppa in honom genom att leva konkret i hans efterföljd hjälper han oss på vägen. Gång på gång samlar han oss för att fira nattvard. Varenda gång som brödet bryts och kalken delas så minns vi hans kärlek. Som brödet bryts, så bröts Kristi kropp för vår skull. Som vinet utgjutes så utgöts Jesu blod vid Golgata kors för vår skull. Sådan är Guds kärlek till oss. Konkret får vi gå fram till altaret och smaka hans kärlek. Konkret är han där. När vi tar emot brödet och vinet tar vi emot Kristus själv och allt han gjort för oss. Han kommer i oss och fyller oss med sin närvaro. När vi så lever nära nattvardens sakrament vågar vi också bit för bit släppa in honom genom att leva i hans efterföljd. Utan hans hjälp går det inte.

Jesus vill förvandla och hela oss rakt igenom. För detta helande har han berett en väg i hans efterföljd. Många tror att tron på Jesus är något sött och trevligt. Det kan det vara ibland - men Jesus vill mer - han vill läka oss och det gör ofta ont. Det är ju mycket som är trasigt i vårt inre. En del drar sig undan när det börjar göra ont och tror att det är något fel på relationen med Jesus - men smärtan är en del av växten tillsammans med honom.

Ta relationen med Jesus på allvar så som han tar den på allvar. Då skall du se att det bär frukt. Då skall du se seger i ditt liv - ingen billig seger utan den seger du vinner då du dör bort från dig själv och dina vägar och uppstår i Kristus.

Pär-Magnus Möller


Se på YouTube>>



  • Comments(0)//blogg.prastsidan.se/#post68