Från mitt fönster

Från mitt fönster

Heliga rum och heliga hjärtan

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Thu, June 07, 2012 10:37:41

Artikel till Amos:

För tusen år sedan kom den kristna tron till Sverige. Överallt började man bygga hus för att fira gudstjänst. Man bad under hela bygget och när det var klart bad man biskopen komma och välsigna rummet. Han slog tre gånger med sin kräkla på dörren, porten öppnades och in i det heliga rummet bars nattvardskärlen och bibeln medan församlingen sjöng och bad. Man välsignade klockorna som skulle påminna om de heliga tiderna och eftersom åren gick dekorerades rummen med föremål som skulle påminna om att detta rum inte var vilket rum som helst. Det var ett heligt rum, heligt eftersom det var helgat år Gud, världens skapare och frälsare.

Det heliga rummet är en viktig del i det kristna livet. Det är en plats där himmel och jord möts på ett särskilt sätt. Det heliga rummet talar om människans värdighet likaväl som om Guds helighet. Gud behöver inga heliga rum, men vi behöver sådana platser. Vi behöver platser dit vi kan avskiljas från världen för att få perspektiv, för att se det som vi annars inte kan se. Kyrkorummet är en plats för bön och gudstjänst. I kyrkorummet får vi påminna oss i det yttre vem vi är i det inre.

Kyrkorummet är en plats för det som kallas liturgi – ordet betyder ungefär ”det som folket gör”, dvs det som folket gör när de firar gudstjänst. Ibland hör man folk säga att gudstjänsten bara är en massa riter och obegripligheter. Men man kan förstå liturgin som så att gudstjänsten ordning, när man står och sitter, gör korstecken – eller vad man nu gör – är en övning för den inre människan. Det jag gör med min yttre människa övar jag min inre människa att också göra. Gudstjänsten och kyrkorummet blir alltså en plats där jag får öva mig att bli en hel människa.

Jag tror det är viktigt att vi håller våra kyrkorum heliga, d.v.s. låter dem vara till bara för det som de är till för – en plats för bön, gudstjänst och mötet med Gud. Ett folk som inte kan vörda heliga rum i det yttre kan oftast inte heller vårda de inre heliga rum som är nödvändigt för att vi skall kunna växa som människor och bevara vår djupaste värdighet.

Det är i vår sekulariserade tid lätt att vi tänker om kyrkorummen att de är fina samlingslokaler i största allmänhet. Det må så vara. Men jag är övertygad om att om vi inte låter våra heliga rum förbli heliga och avskilda för Gud – om vi låter dem förvandlas till allmänna nöjeslokaler och kulturhus så kommer vi att utarma oss själva. På något sätt har det alltid varit så i historien att det vi fyllt våra heliga rum med det har vi också fyllt våra hjärtan med. Om vi inte vågar låta våra heliga rum förbli en plats avskild från resten av världen – kommer vi i våra hjärtan till sist inte heller finna någon plats där Gud ensam får råda och där vi kan möta honom.

  • Comments(1)//blogg.prastsidan.se/#post8