Från mitt fönster

Från mitt fönster

WW3 - Föredrag på mansfrukost

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Fri, January 29, 2016 08:34:46

Mansfrukost 2016-01-29 – Värnamo missionskyrka.

Det är oroligt i världen… det har det varit länge, men allting tycks mer och mer komplicerat och svårlöst.

Samtidigt växer de enkla lösningarnas politik upp… ”det är bara att stoppa invandringen”, säger något parti, ”bygg murar mellan länderna”, ropar Trump från USA, ”inskränk liberal medias frihet”, ropar man från Ungern och Polen… och man letar syndabockar… och nästan alltid kommer de någon annanstans ifrån – Som någon skrev; ”det finns sju miljarder människor på jorden … och nästan alla är utlänningar. ”

Protektionismen ökar, den osunda nationalismen med den. Vi lever i en tid då var och en måste öva sig att stå upp för de värden man tror på – annars kommer den kortsiktiga egoismens fula tryne vara allt vi efterlämnar till den kommande generationen – och då har vi misslyckats.

Men vad är det som pågår i världen?

För att veta hur vi skall handla måste först definiera vad som sker – och när vi definierat vad som sker kan vi också förstå och hantera de konsekvenser som det innebär.

I veckan talade jag med en av flyktingarna vi har i staden, han som syntes i reportaget som Jönköpingsnytt visade för någon dag sedan – han kommer från Damaskus i Syrien – en av världens äldsta städer som nu är sönderbombad.

Han sa: det som pågår nu är det tredje världskriget. – Hur då? undrade jag. Han visade en karta över mellanöstern med flaggor på alla de stridande nationer som deltog i kriget. Och hela världen, varje kontinent var inblandad på något sätt. Hela världen strider, men de strider på mitt lands mark, sa han.

Och jämför man med första världskriget framstår det i all sin fasansfullhet som ett ganska begränsat krig inom Europa med kolonier. Kallar man det för världskrig måste man kalla det som sker nu också för världskrig – det är bara det att kriget sker utanför Europas gränser… och striden har många bottnar:

Det är ett ekonomiskt krig – Det är pengar det i slutändan handlar om för de stridande parterna, makten över det svarta guldet…

Det är ett miljökrig – det handlar om rätten att exploatera och nyttja energitillgångarna kosta vad det kosta vill. Jag tror det är slutstriden om hur den framtida energiförbrukningen kommer att se ut i världen.

Det är ett etiskt krig – olika människosyner står mot varandra – demokrati mot diktatur, men också – ett krig som underblåses av västerlandets omoraliska nyttjande av andra kulturer och folkgrupper.

Det är ett kulturellt och religiöst krig – människor får fly för sin tro och övertygelses skull; kristna förföljs, muslimer förföljs, judar förföljs, ateister förföljs, sexuella minoriteter förföljs, intellektuella förföljs, … 60 miljoner människor är på flykt i världen…

Om det nu är ett världskrig som pågår, ändrar det bilden av den s.k. flyktingströmmen som vi så bekymrar oss över i Europa och Sverige?

Vad får oss i så fall att tro att vi inte måste dela världens smärta? Att vi till och med är moraliskt skyldiga att dela världens smärta!

Ibland tror en del svenskar att vi lever i en frejdad del av världen – vi lyckades hålla oss undan både första och andra världskriget – men kan vi verkligen tro att vi kan hålla oss borta också från det tredje?

I alla andra sammanhang är vi noga med att vi är en del av den globala världsekonomin, och har del i det globala ansvaret för en mänskligare värld, att all vår ekonomi, all vår handel, allt vårt kulturella utbyte sker tillsammans med resten av världen. Men nu när det handlar om ansvarstagande av konsekvensen av en global värld vacklar vi…

Om vi nu är inne i ett tredje världskrig… vad får oss att tro att vi lugnt kan sitta här i vårt hörn av världen och tro att allting bara kommer att bli bättre och bättre. Är det ens moraliskt försvarbart att tänka så?

Är det i ett tredje världskrig moraliskt försvarbart att tänka ”våra egna” och ”de andra”… Är det moraliskt försvarbart att tänka att det är deras konflikt, inte vår, deras krig, inte vårt, bara för att det inte sker på vår mark?

Det är fruktansvärt pinsamt att Europa inte kunnat hantera alla de människor som söker sitt skydd inom våra gränder. Men jag är stolt över Sverige som faktiskt tagit emot flest flyktingar per capita av alla Europas länder. Vi skall vara stolta över det. Det finns krafter som vill se dessa människors livskatastrofer som om det vore vårt lands katastrof – det är löjeväckande.

I denna tid finns det värde som är viktigare än Sveriges ekonomiska tillväxt, det finns högre värde att försvara än ökad levnadsstandard – det är nu vi har möjligheten att låta saker och ting få rätt proportioner och det är nu vi kan genom våra val bekräfta vår mänskliga värdighet.

Detta gäller i det stora och i det lilla – i världspolitiken och i hur vi handlar i vår lilla stad…

Vi skall därför vara stolta över vad vi tillsammans i kyrkor och organisationer i Värnamo fått göra för dem som kommit hit som flyktingar. På några dagar samlade vi över 200 frivilliga som ville göra en humanitär insats för dem som hamnade på evakueringsboendet i Värnamo. Det vittnar om att man i vår stad vill stå emot destruktiv nationalism och xenofobi. Det gör mig stolt!

Det står i Hebreerbrevet 13:1-3:

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Jag tänker att flyktingarna som kommit till vårt land är en gåva från Gud. Och vi måste ta emot dem just som en gåva. Och vi kan faktiskt se att det är just så:

Det är härligt att se alla de nya gemenskaper som vuxit fram i vårt gemensamma arbete – att se glädjen hos alla dem som får tjäna – glädjen i mötena mellan människor – det händer något i våra hjärtan. Vi blir mänskligare i mötet med andra.

Fransiscos som levde på 1200-talet och var grundare till Franciskanerna, fattigbröderna, levde i frivillig fattigdom för att de ville leva som Jesus levde.

En dag sa Fransiscos till en broder att de skulle gå upp och tigga i en stad – brodern ville inte eftersom han skämdes för att tigga. Fransiscos sa då; men du tänker nog fel om det hela – vi skall gå upp till staden och tigga för att så låta den får en möjlighet att visa barmhärtighet.

Det är saligare att ge än att få… eller hur tänker vi om det hela?

Naturligtvis leder de 160 000 människors som sökt skydd i vårt land till att vår välfärd på kort sikt får sig en liten törn, att det blir köer till sjukvården, att det blir arbete som behöver utföras. Men vad är egentligen bekymret? Det är ett tredje världskrig som pågår och SD-märkta insändarskribenter bekymrar sig över höjda skatter eller något längre köer till tandläkaren. Vad har vi för perspektiv på tillvaron egentligen? Vad är viktigt i tider av kris och krig? Vilka värden och värderingar är det som gör oss verkligt mänskliga? Det är oerhört viktigt att vi börjar ställa oss de frågorna på allvar. Vad har vi annars att vara stolta över när framtida generationer frågar vad vi gjorde och stod upp för när det verkligen gällde!

Tror vi att den här världen bara blir bättre och bättre, tror vi inte att delat lidande är vägen för en bättre framtid – vi är ju kallade att bära varandras bördor i solidaritet med varandra. Naturligtvis blir det svårigheter – men nu får vi i gengäld möjligheten att visa barmhärtighet. Våra fina ord får äntligen bli konkreta vittnesbörd om en barmhärtig Gud om en barmhärtig mänsklighet.

Det är en fruktansvärd tid vi lever i – men det är också en möjligheternas tid – nu får vi möjlighet att visa barmhärtighet. Vi kan det – vi har resurserna, det är löjeväckande att påstå annat. Den stora frågan är bara: Vill vi det?

/ Pär-Magnus Möller



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.