Från mitt fönster

Från mitt fönster

Konsten att utrota det onda…

Diverse texterPosted by Pär-Magnus Möller Sat, May 11, 2013 08:17:10
Publicerat i Värnamo nyheter 2013 05 11 under "Bakom rubrikerna"

____

”Religion är roten till allt ont!”, hur ofta har man inte hört det sägas – och på tidningarnas insändarspalter och på svarsbloggarna tar det inte många sekunder förrän den normal-sekulariserade svensken instämmer med skribenten. Det är ju så lätt att hitta roten till det onda - och så skönt, för det betyder att om man bara opererar bort det onda så finns ju bara det goda kvar! Att ta bort religionen borde lösa alla stora världsproblem, allt från korstågen till alla dagens konflikter – tjohej.

Nu när religionen är avskaffad uppstår ett tomrum i människors förståelse av vad som är mening och meningslöst – vad som är mål och riktning – vad som är samhällsskapande. Vad händer nu? Människan själv skall förstås stå i centrum; hennes prestation, samarbetsförmåga – idealmänniskan, skapad av henne själv, dyrkad av henne själv. ”Hälsan är det viktigaste”, säger man plötsligt. ”En sund själ i en sund kropp” kommer sedan – och snart har man ersatt religionens mörka mening och mål med den rena och evigt upphöjda atletiska kroppen och dyrkan av den; idrotten. Alla skall idrotta – eller i alla fall infalla i hejarropen. Kapitalet hänger snart på och gör profit av dyrkan: ”Köp bingolotter och stöd idrotten!” Det som började så stillsamt med klubblotterier blev plötsligt en pina för den atletiska familjen – alla skulle ut och röra på sig och sälja bingolotter. Den som inte sålde var tvungen att köpa. Ute i världen steg samtidigt värdet på alla de idrottsmän som det gick att spela på – beloppen blev mer och mer fantasifulla – och tidningssidorna fler och fler – och snart stod föräldrarna och tvingade sina barn till träning och desperat uppfyllelse av egna förlorade drömmar. I den evigt rena upphöja idrottens namn offrade man barnens glädje på föräldrarnas pensionsförsäkringsaltare. Och vad värre var: Det visade sig att det fanns människor som utnyttjade de små liven. Idrotten var inte längre en garant för den sunda själen i den sunda kroppen. Konstigt, sådant hände ju bara bland sexuellt frustrerade katolska präster – hur gick det här till? Nåväl… idrotten är ju i alla fall samhällets fundament – idrotten är ”med” sin tid – inte som den konservativa kyrkan som är så mörk och hemsk. Så steg plötsligt en fotbollsspelare fram – kändis till en kändis – och innan han tog några danssteg i TV berättade han att han inte var sexuellt intresserad av kvinnor. VÄRLDSNYHET! Och snart uppenbarades det att idrotten, i all sin politiska korrekthet, till mångas förvåning låg årtionde efter det övriga samhället i frågor som kyrkan för längesedan blivit utdömd för. Idrotten var tydligen en konservativ konserverande faktor som ingen vågat röra vid. En mörk grotta i det liberaliserade samhället. Ännu denna dag är det en sensation då någon stiger ur idrottsgarderoben. I kyrkan är det inte längre någon som höjer på ögonbrynen. Och nu har man fått kalla in stora mängder poliser vid större idrottsarrangemang. Idrottens rena själ smutsas ned av huliganism, hot och mygel. I veckan lade sig en av de högt betalda spelarna ner och gapskrattade åt en moståndare som blev utvisad – vad är det som händer? Skulle inte idrotten vara det som förenade den nya mänskligheten – det som skulle skapa fred och välgång överallt där religionen misslyckats? Skulle inte drotten vara garanten för den sunda människan och den nya framtiden? Är idrotten ytterligare en misslyckad religion som bör opereras bort?...

…eller är det så att roten till det onda egentligen varken är religionen eller idrotten – utan människan själv? Jag talade i veckan med en kvinna som överlevde bombningarna av Dresden under andra världskriget: ”Jag förstår inte varför människan startar krig”, sa hon. Nej, vem gör det! Kriget, destruktiviteten, hatet verkar vara en oåtskiljbar del av människans skadade själ.

Det kvinnan påminde om var att världen behöver någon som kan älska människans skadade själ hel. Jag vet en som kan…

I dag samlas Syriens återstående kristna vid det sönderbombade landets olika idrottsanläggningar för bön om fred. Låt oss alla ödmjuka oss inför livets komplexitet och göra detsamma. På gatorna runtomkring i det söndertrasade landet fortsätter de små barnen spela boll... Bönen och bollen – ingetdera är en lösning på världens mörker – ändå är de båda bärare av det hopp som får mänskligheten att överleva tills hon fått smaka den kärlek som till sist förmår göra henne hel.

Pär-Magnus Möller

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.